Aftonbladet – 4 december 1846, sida 3

OM SVERIGES LÄROVERK, Ai HANS JÄRTA. I anledning af detta, nyligen i andra upplagan utkomna arbete, innehöll Dagbladet för några dagar sedan en artikel, så förtjenstfull, att vi här reproducera den in extenco: Det är: ett märkvärdigt, men icke alldeles oförklarligt fenomen, att utmärkte och förtjenstfulie män icke sillan anklaga sin egen tid för bristande omdöme i dess vigtigaste angelägenheter, under det de på det högsta loforda det förflutna och upphöja dess inrättningar. Ofta kurna de hafva rätt, då frågan blott är om en enskilt stat eller samhäl!e, som möjligen kan befiona sig i en mindre lycklig belägenhet, som lägger ett hinder i vägen för dess jemna, oafbrutna fortgång till ett bättre; men i afseende på ett helt tidehvarfs lynne och karakter måste man gå till viga med den största försigtighet, för att icke förhasta sig. Man bo:de känna alla på djupet verkande krafter i menskligheten, för att kunna bestämdt säga, hvad som icke är nödvändigt och således icke grundadt i odålingens egen natur under dess fortgående utveckling, och ingen borde åtminstone tilltro sig att med billighet kunna fördöma en allmännare rörelse i litterärt eller politiskt afseende, utan att ha klart ölverskådat alla de lofliga medel, menskligheten eger, för att uppnå sin bestämmelse, och utan att ha jemfört dem sins emellan till deras verkan och inflytelse. Men hvilken håller alla ledtrådarne i sin hand för en sådan slutledning? Och hvilken står uppå en sådan höjd, att hans öga, äfven väpnadt med förnuftets skarpaste fjerrglas, kan se in i framtiden, der det närvarande får sin egentliga och fulla förklaring? Mer än någonsin förut verkar nu den bildade menskligheten gemensamt; man kan icke isolera ett samfund ifrån alla de andra, utan att i det hela tänka sig ett hinder emot den allmänna vexelverkan imellan delarne, och om alla staternas lif är friskt, och tankarne genomströmma dess pulsar i alla riktningar, huru skulle det väl då vara möjligt, att samma lifsrörelse icke skulle sprida sin verkan till äfven