Aftonbladet – 4 december 1846, sida 2

jorts på dess iorimeluta Oloslugnhet. (Slutet följer.) WERKEESEA SOME NCESSDE SS SVENSKA MINERVAS MACHINERI. Svenska Minerva för i går innehåller ep ling härfva af politiska kombinationer rörande partiernas ställning, och som visar en hög grad al fyndighet att väfva ihop sänning och dik!a med hvarandra, på samma sätt som Minerva sjelf nyligen beskrifvit bomullstrådens bedrägliga inväfvande i linne. Föremålet för denna artikel skall egentligen vara, att visa huruledes den nya regimen gått till väga för att kunna beherrska pressen; och den byggnad af slutsat: ser, som Minerva dervid uppkastar, är så kostlig, att dess närmare belysande utgör ett verkligt nöje.Vi anse för detta ändamål följande lila stycke först böra citeras: Kunde ett dylikt machineri för svängningsiaktiken äfven inom pressen organiseras, och med lika framgång sättas i verket, så hade coteriet hopp, ej allenast att till nästa riksdag hålla sig uppe och at efterhand, utan anmärkning ifrån dagopinioneroas gida, taga platser och embeten i besittning, utan äfven att kunna under tiden med fördubblad kraft fortsätta det doida arbete, som vid riksdagen under neutralitetsslöjan bsdrifvits, nemiigen att småningom i tysthet amortera de två stora partierna och förstärka sig sjelit med deras öfverlöpare. Lyckedes alit väl, så ckulle coteriet på detta sätt kunna framstå vid nästa riksmöte, ej blott med stödet af en utaf alla organer för de skiljda opinionerna väl underhål!llen popularitet, utan ock med en i löndom disciplinerad skara af snhängare, så stor, att dess styrka möjligtvis tillät coteriet att blotta sitt eget banr, den grå justemilieuf.nan, och att sjeift söndsarrifva det för taktiskt bruk icke mer behöfliga neutra!itets-täckelset.n I sjeliva verket anse vi allt detta ionebålla ganska mycken sanning, så till vida nemligen; som vederb ;irsande naturligtvis skola önska och bemöda sig, att vid nästa riksdag samla så minga som möjligt under sitt baner, för att få majoritet vid riksdagen; och då ministeren — förutsatt, att den nuvarande qvarblifver — hvarken kan helt och hållet gå tillbaka tili det g2mia systemet, eller vill sjelf adoptera det liberala partiets åsigter, sådana de framträdt på de föregående riksdagarne, så kan roajoriteten icke vinnas arnat än ( eacm en sådan rekrytering, som Minerva talar om, och förnämligast derigenom alt de medgörligaste männen på den Jiberala sidan låta tala vid sig och pruta på grundsatserne?. Men detta förhållande är ej tillräckligt för Minerva. För att få taflan riktigt bjert, måste bon imaginera en formlig plan på förhand, en ifrån början uppgjord maschiaveilistisk politik att förbereda en sådan öfvergång genom pressens beherrskande. Se här ett litet prof på hvalfiskens förmåga att göra ihop sjelfva sättet för en sådan anstalt: : För omkring 30 år seden eller kanske något mera, under den Sturmund Drang-period, som då rådde i Europa och som i så många länder, serdeles i Tyskland, födde Burechen-Vereine och politiskt-poetiska svärmerier bland ungdomen, fanns äfven här i Stockholm en förening af unga män, hvilka hade hufvudet fullt af dylika fantasier och ganska lefligt och oskyldigt svärmade för desomma, et vitsord, hvilket man icke ken tillägga de tiska Burschen-föreningarne. Det Stockholmska samfundet kallsde sig Marhemsförbundet ; och dess svärmiska stadgar, med en icke mindre fantastisk mo:ivering, hvilka utkommo af trycket i börjar a 1820-talet, om vi ej irra oss, skola alltid utgöra en på s.tt sätt interessant (tidsbild, ett märkligt intyg på den jäsning af idter, som då herrskåde hos de mera begåfvade bland de unge. I detta förbund knöto då trenne unge män, hvilka der voro de mest framstående, en nära förbindelso, åt bvilken i de sista åren, sedan ynglingerne blivi: mognade män, omständigheterna gifvit en politisk betydelsa för fäderneslandet. Hvilka voro nu des:e tre män? Den ene a dem var, siger Minerva, br statsrådet Wern, den andre rektor Almqvist och den tredje ö:verstlöjtnant Hazelius. Redan här kan väl anmärkas, att Minerva tro!igen vet hka väl som vi, det berrar We n och Hazelius till och med före 4834 års riksdag oc allt sedermera följ! alldeles ski!j2ktiga politiska linier. Hvad deremot det politiska förhållandet mellan hrr Wern och Almqvist angår, så har man, så mycket hr Weerns politik hittills gjort sig offentligea känd, visserligen anledning att avse d i grunden stå på samma linea med hr Almqvists. I följd af enahanda öfverensstämmelse i tänkesätt är det äfven, som Aftonbladet, såsom läs ren känner, betraktat hr Wern såsom en inom konseljen varande representant af deiiberala politiska åsigterna, i det närmaste i likhet med Aftonbladets egna. Men att erkänna dessa båda fakta (om förhållandena emellan brr Wern och HamAaliana carnt umallan huse Sarnsn ARFhK Alan sr ars n4 1 mind