Aftonbladet – 4 december 1846, sida 2

JAMAV MBUVJIRITLEKJ PVE SIS SV IVARAPBRIS ft triger. OM SKILNADEN EMELLAN MEDBORGERLIGA RÄTTIGHETER. Nu mera uppträder Posttidningen dagligen mot de allmänna valens princip; i dess ansträngningar förråder sig uppenbart att någonting är i verket, till hvars förmån man försöker om det icke skuile vara möjligt att vände den allmänna öfvertygelsen tillbaka ifrån denn: princip. Särdeles verksam för ändamålet tro v likväl ieke att mången torde finna uppsatsen för den 4 December: Om skilnaden emellan borgerliga och politiska rättigheter; men den omtalta skilnaden är tydligen inom det konservativa partiet ämnad till text för skriket åt sådana ledamöter, som sjelfva icke kunna hitt: ågon passsnde utan bott instämma i melodien iter gehör. Innehållet förtjener durföre au antecknas, på det man må halva dess beska ffenbet i minre, när det framtazes nästa gång; men mot allmänhetens redan öfvervägande åsigter förmår det sacnolikt alltför litet. Huru ofta skall man ännu beböfva up;repa för vissa veteraner ur det fordna spegelfäkteriets leder, att den tomma teoriens och den digtande historiskhetens tider äro lika mycket förbi? Huru ofta skall man behöfva säga dem, att den pubik, hvilken bäpnade och förbländades af fant:smagorier — logiska så väl som fysiska — har vendrat all verldens väg för åtminstone tju;o år seden? — Det tjenar till intet nu mera att från allahanda förfatiare sammanplicka en bop maximer utan organiskt sammanhang sinsemellan och obeledsagade af bevis, inför en allmänhet, som fordrar bevis för sin öfvertygelse och upphört att låta ingifva sig den likt ett medikament; äfven om på oblatet preglas de dråpligaste s. k. dieta classiea. Det iönar e mödan alt ihopstapla historiska facta i ställe för skäl, när mängden af läsare upphört att. historien blo.tse ett register öfver äldre ochnyare staters regenter och med eller utan skäl så kal lade store män. Sjelfva samhällenas, de inoz dessa stater lefvande folkens, historia -— dessa I belägenhet, seder och åsigter — äro nu mer: föremålen för den allmänna uppmärksamheten och de som nu taga kännedom om andratider söka företrädesvis att göra bekantskap just mer sarabällenas inre skick, deras laxar och styrelse sält. Att deröfver föra allmänheten bakom lju set, lyckas ej längre. Dess täskande pluralite pröfvar sjelf hvad den läser, jemnför det mer hvad den vet förut, och antager ingenting blot på någons blotta ord. Den antager således ick på god tro den i Posttidningen, såsom ett makt språk och uten försök till deduktion, fr:mställ da utgångspunkten för hela uppsatsen: att d man ielåter sig i hebandling af poltiska frå gor i allmänhet, och i synnerhet af represen nationsfrågar, ir det af vigt att iakttaga åt skilnad emellan borgerliga och politiska rättig pseterp; så framt nemligen denna skinad skult innebära, hvad Satstidningen öfverallt i de följande förutsätter att den innebär: att desam hällsledamöter, som -äro befogade till det en slaget af dessa rättigbeter, icke äfven äro befo gade till det andra. Sådant måste bevisas först innen fråga kan bli om antägandet; men Post tidningen har icke bevisat de: Be: singel vore otvifvelaktigt af mycken vigt för de i Post tidningen uttryckta ändamål; frågan om de all männa valen vore dermed. på förhand afgjor — dessa vore då förkastliga — ja, än me! absolutismen skulle, från sam na giv dsats, god känd och antagen såsom utgångspunkt, kunn bevisas vara den fulkomligaste bland alla stats författningar; Positidnirgen har icke ens för bemligat denna slutföljd. Att den med begär tighet sökt åstadkomma en dylik bevisning, ka dock icke förnekas; och det kan vara nyttig att undersöka huru den dervid gått tillväga. . Posttidningen begynner sin förmenta bevis ning med ett par defisitioner, som. äfven hi må antecknas, emedan det vid all diskussion ä nyitigt att veta hvarom man talar sinsemellan Rättslärarev — säger hon — förstå med bor gerliga (medborgerligs) rättigheter eller borger lig frihet, rättigheten all ej inskränkas i sin I gerningar af annat än stiftade och kussior: lagar eller (som den af andra förklaras) rättig heten alt göra hvad som icke genom sådan är uttryckligen förbjudest); med politiska (po litisk frihet) rättigheten att sjelf deltaga i stif tandet af dessa lagar, att i egenskap af väljand eller valbar till representant verka för statsända — ! c