Aftonbladet – 3 december 1846, sida 3

TCG TUIGQ UTVGTaB. samiskan et RILANDADR ÄMNEN — EN LITEN ROMAN. En deg i förra ra?ns den ställdes en ung qvinna, klädd i sjömanskläde inför en af domrstolerne i London; hannes nam var Meria Rosina Cook, och hon var angifven a hafva gjo:t försök ti!l sjelfmerd genom intagand af leudarum. På förmiddsgen samma dag hade e person ickommit på polisvektkontoret vid Tower street och begärt skyndsamt bistånd åt en ung sjö men, som på ett kaffehus vid Waterloovägen tagi in förgift. En polisbetjent begaf sig till det upp ället, och då han fann den anklagade i et medvetslöst tillstånd, skyndade han att uppsök en läk:re. I närmaste bod frågade man polisbe tjenten om icke någon ung sjöman förgifvit sig och då hen å sin sida frågade huru denna händel se kuade vara beksnt, svarades att en ung sjöman nyss förut varit inne i boden och velat köpa lau danum, men hvilket man vägrat sälja åt horom Patienten blef förd till Guys hospital, och sedai tjenliga medel blifvit använda, kom hon sig så fö re, att hon kunde följa polisbetjeniea först til vaktkontoret och derifiån till domstolen. Hoi hade under tiden berättat honom, att hon var dot ter till en akteivgsvärd veterinärläkare i Clutton Somersetshire, och att hon ef kärlek til en simpe soldat, ans:älld vid 37:de infanteriregementet, had lemnat sist hem och uppehållit sig i Chathsm, de hennes älskare varit ingvartered. Regementet had sedermera blivit beordradt att tjenstgöra utom lands, och var just fördigt att segla till Ceylon den förälskeda flickan bricgade då sin kärlek förs offret af sina qvinnokläder, hvilka hon utbytte mo den sjömapadrägt, hon nu bar, och ville seden offrå sig sjelf, då hon, efter att hafva under namne Dsvia Cook låtit inskrifva sig i ett sjömansregister. vände sig till kaptenen på skeppet Minerva, med bvilket hennes älskare skulle göra sin resa, och erbjöd sin tjonst såsom kajutvakt; men till sin stora sorg fick hon det svaret, att alla platser cm bord voro besatta, och att man således icke beböfde hennes tjenst. Bedragen i sitt hopp att få följa den älskade, hade hon beslutat att begå sjelf(mord, och hennes första tanke ver att kasta sig från någon af broarne i floden; detta skulle hon hafva gjort, saJe hon, om icke en skeppsgosse sagt henne, att det var ett sådart hvimmel af båter på Themsen, att hon i fallet säkerligen skulle stöta emot någon af sem, bryta ett eler annat refben och dö en pligam död. Hon föresatte sig då awt taga in förgift, och köpte sig på åtskilliga ställen sådant i små vantiteter, hvilka hon segan blandade tillsammans och istog på kaffehuset, en stund förr än polisbejerten fann henne. Hon hade dessförinnan skrifrit ett bref af följande lydelse: ,Dyre Thomas — jeg har öfverstigit: förståndets och blygssmhetens skrankor för att kunna få följa ig till Ceylon. Jag har antagit en pojkes drägt ch kommit vill denna orät:fårdighetens håla, Lonon, för att erbålla tjenst på Minerva, men då 38 kom, voro alla platser upptagna. Jag skulle ilja göra resan med något annat fartyg, men ken cko, emedan jag ej bar penningar för att skaffa ulg nödiga kläder för en sjörese. Jeg har sålt lit hvad jag eger, för att få de kläder, som jag iu bär. Jog har inga vänner här, ingen tilflykt; nen jag kan icke förebrå någon annan än mig jel. Tänk icke vidare på mig, Thomas, ty det är nyttigt; du skall aldrig mera se eller höra af mig. lelsa Hsrriett och Charles ifrån mig. Var sjelf tan oro för min skul!. Jag har ej mer att söga, tan förblifver till döden din Landon Nov. 14, 1846. M. RB. Cook. I anledning af domarens anmärkning om den beynnerliga verkan det intagna giftet haft på den nklagade, neml. att försätta henne i sömn, upp stes att hon vid tillfället verit så trött och ut-J jattad, att hon icke kunnat hälla hufvudet uppe. en stackars flickan hade, sf fruktan att hennes Pr TE EEE SR TCA ISAR Aa MGP CR Saar SSR SE BIS TR