Aftonbladet – 3 december 1846, sida 2

liksom han gjort en gång förut. — J g skulle mörda honom, ser du. Långt ifrån att stllas af denna plötsliga explosion, fördubblades R.ous sinne ssakniog. Han började att med stora steg gå fram och tillbaka på golfvet, men det syntes att bans gång var orege buaden ce utan plan. Då den gamla Martbe :ökte stilla tkonom, tefallte han Lenne med stringhet att gå sin väg, och den g:mla qvinnan lydde jå ögonblicket. Nu först bö jade R20ul grubbla på hvad har skulle göra. Ett lugnt och sa sadt bsslut var i detta ö.0 blick cmöjlig:. Han spreng utför trapporna, red till porten, den han våldsamt uppstötte. Ögonb cket derefter var lan ute på gatan. j Klockan var urgeför tio 1å aftonen. Luten var lätt och luge, himmelen molnfri. Racu, som snart ha7e jålt ge om steden och Eu stod utanför tullen, såg der ea omäittig rymd framför sig; och ee ödsliga vägar, hvarpå månen nu spred sit kan, tycktes inbjuda honom a! fortskygda. Han styndage ock framåt med stora steg. Odslighetea, rt örkret, de olisa för remål, :om framskymtide sid månsns strålar, åsynen -f den cmätliva horisonten, rörelsen, ja sjelfva t-öttbe en tycktes för honom hafva biivit en rödvindigtet. Han gek ceh gick... på måfå, sam man säger, han gick cch såg på de hoacm mötande yttre föremå er, för at slippa vända sina tankir inåt sia egea sjät, låtande sn panna fritt tvalkas af sommarvindens varma fl: tar, oc) springande med den o-oliga brådsk:n hos en flyende, son ilar usdan eo rom i sjiren förfölja do fara. Så verkar en