Aftonbladet – 3 december 1846, sida 2

i hr de Maynards hus, hade stillat sig under Nn välgörande sömn. Hortense, som förblef sittande på kanten af sin säng, hade väl tjugu sånger genomläst Raculs bre, ett bref, deruti han återgaf henne sin fribet och uppmanade benne helt kallt att skänka en annan denna skatt af ömhet, som han nu för egen del försmådde. Raoul var således den mest grymt besynnerliga eller den mest ömkligt vansinniga menniska i verlden. Under tingens vanliga lopp kan en katastrof förklarss, eller en ols;cka begripas. Man gissar orsaken... man förutser följderna. Den förflutna dagens stöt blir en lexa för morgondager, ty man kan nu bedöma do slag, dem man miste parera. Men att känna sig tryckt oci skafven af osynbga bojor; att falla tili marken, utan att se den hand som slår, att nödgas bekämpa en hop okända hinder — det är en pröfning, som öfvergår äfven det starkaste nod, och Hortense var färdig att duka u. der deriör. R:ou! d-remco!, som nu plågades af en ny miss ante, hvilken lemvrade honom hvarken rast eller ro, ångrade att hans krilvit detta bref till Hortleszse. Han hade baft för brådt. Nu sade han till sig sjolf, att ban för den unga fl:ckans ögon framstä lt möjhgheten af ett annat giftermål, hv.lket, enligt hvad han nu trodde sig veta, var I ka omöjligt som det förra. Iraedlertid så; hans af ång st utmattade själ annu en svag Jjjuspunkt. Den sista stjernan, det ssta hoppet är ju tvflet... och Raoul började tviflaa Existerade det verkligen ett blodsband, som hindrade de båda ungas före