Aftonbladet – 3 december 1846, sida 2

— Red. har blifvit anmodad meddela fölinde klagoskritt, som utvisar med hvilken långsamhet en del ärender gå i våra embetsverk. Fem år för ait uutåta sig i en boskattningsfråga af enklaste slag och sju månader för att justera en expeditiop, är nog mycket. Till Konungens Justiiiekansler! I början af år 4841 inlemnades till Kongl. Maj:t, genom finansdepartementet, en af undertecknad och öfrige rikstöagsmän af Bondeståndet från Kronobergs lån uppsatt och underskrifven underdånig ansökan om rättelse i saltpeterhbjelpens uppbörd inom nämnde lin. Denna skrift remitterades geest från statsdepartementet till Kongl. kammarkollegium, med befallning att inforåra vederbörandes förklaring samt med eget utlåtande i frågan skyndsamligen inkomma. Redan i November månad samma år bade handlingarne blifvit ifrån länsstyrelsen till kollegiura insända, i så komplett skick, att inga nya upplysnipgars inhemtande blifvit vidare ifrågasatte; men det osktadt, och fastän, efter ett enskildt nådigt företräde hos H. M. Konungen vid riksdegensz slut 1845, då jag hade nåden med diariibevis bestyrka huru rålet redan då blifvit i kollegium fördröjdt, påminnelser från Kongl. finansdepartementet lära afeått, så har alltsedan utlåtande från Kongl. kammerko!legium uteblifvit. Under sådena förhållanden och då fem års förflutit, bvarunder den i följd af klara och tydliga stadganden enkla frågan bordt, enligt den Kongl. remissen, varit af koilegium utredd; samt då under tiden uppbörden fortfarit, att till ortens lidande olagligt utgå efter förvandling enligt markegäng, i stället att lagenligt utgå efter det en gång för alia i afseende på denna gamla utskyld stadgade penningebelopp; får jag vördsamt begära br justitiekanslerns embetsåtgärd för målets berordrande till slut: öfverlemnande till hr justitiekanslerns bepröfvande, huruvida en sådan långvarig försumlighet af ett embetsverk, att uppfylla Konungens befallningar, kan undgå laglig beifran. Jag vågar såsom bevis uppå, att en närmare tillsyn i detta embetsverk torde vara nödig, vid detta viilfälle äfven öfverklaga: att i ett enskildt mål, angående vattenuppsämning vid Möllekulla och Linshults qvarnar i Kronobergs län, hvilket redan d. 23 April, på kammarrådet och riddaren Stuarts föredragning afgjordes, utslaget ännu i onsdags nästlidna vecka icke blifvit justeradt, så att jag och öfrige parter i målet öfver ett halft års tid varit förhindrade att få lösa detsamma och vår talan Då högre ort utföra. Stockholm den 30 November 41846. S. Heurlin, Bankofullmäktig. Lika lydande med den uti Kongl. justitiekanslersxpeditionen den 350 November 1846 ingifna skrift, Ietygar en officio L. Å. Ek marck. ERSTA DOE PEETER TS SAT ILE FAR DAT DET