Aftonbladet – 28 november 1846, sida 3

NORGE. Christiania d. 23 November. Vid genomgående och ordrande af en mängd gamla räkenskaper från 4600—16350 har riksantiqvarien, hr Lange, i dessa dagar gjort ett högst intressant och märkvärdigt fynd af en mängd fragmenter utaf gamla norska pergamentsböcker, de flesta från en mycket afiägsen tid. Fragmenterna hafva alla varit använda till att ge styrka åt häftningen af räkenskapsböckerna, och äro således på ett kögst barberiskt sätt ur Codices utklippta — codices, som, om vi egde dem qvar, skulle utgöra verkliga skatter i vår forntids litteratur. Fastän nu visserligen de flesta af dessa fragmenter äro mycket små, finnas likväl flera ur en och samma codex, och många passa så väl till sidan af hvarandra, att man kan få åtskilliga sigor och blad kompletta. Såcom en box, af hvilken på detta sätt till och med många blad vunnits, kunna vi nämna en god bandskri!t af Magnus Lagaböters Eidsivathingslov; dock är denna till innehållet så till vida mindre intresssnt, som man af samma lag eger bevarade många goda codices. Men det märkvärdigsaste af hela fyndet, och något alldeles eget i sitt slag, äro A blad ef ett s. k. Itinerarium, författadt på latin af munken broder Mauritius, hvilken nämner såsom sitt resesällskap hr Andreas Nicolausson. Itinerariet beskrifver gaydliga delen af Spanien, samt resan från Spanien öfver Mavseille till det heliga landet. Då hr Andreas Nicolausson nämnes i Hakon Hakonssons Sega såsom en af de herrar, som följde Konung Håkan Håkenssons Dotter Christina till Spanien, och broder Mauritius jemväl nämnes uti Kong Magni Ssga, är det nästan utan tvifvel, att den resan, af hvars beskrifning vi här fått slutet, just är samma Gesandtskapsresa, vid hvilken Christina bortgiftes. Bland andra märkliga upptäckter kan man också räkna några fragmenter af den äldre Gwathingsloven, den äldre Frostatingsloven (som man eljest eger endsst i nyare pappersskrifter) och serdeles af den äldre Eidsivathingslov, af hvilken hittills endast Christen-rätten är känd. Likaså har men funnit stycken af en urgammal, med utmärkt orthographi och skön hand skrifven Olof den Heliges saga, hvars redaktion är väsendtligen olik alla de codices, man hittills känner; två blad af Sturlungasaga, innehållande mycket, som ej finnes i den tryckta upplagan; stycken af Kongespeilet. af Sverres saga, af Hakon Hakonssons saga, af två serskilda codices utaf Erkebiskop Tomas Becsels sagt, af två olika codices utaf Karl den Stores saga, utom mycket annat. Man har förhoppningar att finna ännu mera. Hvem vet, om man ej slutligen på detta sätt finner nya stycken af Megnus Lagaböters saga? Åtminston2 ansåg man hitintills den äldre Eidsivaagen, hvaraf nu stycken hittats, lika oåterkalleligen förlorad, som Kung Magni saga. (Efter P. o. I. T.)