Aftonbladet – 28 november 1846, sida 3

(Insändt.) Månne icke Sverige behöfver en fjerde station för lilla flottan?) Se der en fråga som säkerligen ofta uppstått hos mången för fosterlandets försvar intresserad medborgare, men utan att någonsin, ins. veterligen, hafva ingått uti vederbörsnies örganisationsplaner eller hafva varit föremål för någon sllvarligare offertlig diskussion. Det torde derföre vera: höga tid, att denna fråga framdreges inför allmänheten, på det att det icke må dröja alltför länge innsn män af yrket upptaga densamma till besverande med all den grvnilighet, som dess stora vigt och betydenhet i så hög grad påkallas. Och vi tro oss kunna påräkna uppmärksarohet deråt, i en tid, då sjöförsvaret ändtligen börjar göra sitt rättmätiga intreese gällande, och icke längre anses för en bisak — ett blott bihang till landtförsvsret. Fienden måste mötas på gränserna,, heter det — och då man har hafvet till hufvudgräns, blir detta naturligtvis första och förnämsta operationslinien. Utan att vilja el!er kunna inlåta ossi strigen om stora eller lilla flottans företräde, våga vi dock det påståendet, att ingendera, minst skärgårdsflottan, förmår umbära ett någorlunda sntal stationer — såsom stödjeoch u:gångepunkter för sina företeg samt tillflyktsorter i nödens stund. — Men huru bar man väl sörjt för detta behof? På hela kusten från Stockholm till Csrlekrona, d. v. 8. på en sträcka af omkring 70 mil, finnes ingen befästad hamn, intet örlogsvarf, med et ord: ingen enda rustkemmaro för fsjövapnet. Vid åsynen af en så stor, så oförlåtlig lucka uti vårt försvarssystem, kunde en utlänning lätt falla på den tanken, att ifrågavarande kuststräcka vore ursprungigen lika vsnlottad på goda hamnar som franska tusten vid Kanalen och att den blifvit lemnad så värnlös endast derföre, ett ett fattigt fotk icke bar vill sin disposition de hundratals millioner, som det rika Frenkrike för dåyvlika ändemål mäktst ånvända. Huru stor skulle ej då hens förvåning blifva, cm han erfore, det vi, just miåt emellan Stockholm och Carlskrona, cga en plats, hvilker naturen synes enkom hafva danat till krigsbemn Och denna plats heter: Westervik. ) Red. har ansett sig ej böra neka en plats föl denna artikel, såsom måhända innefattande et nyttigt förslag, eburu vi icke äga nog lokaloct sakkännedom för att omedelbart kunna bedöms dess mer eller mindre ändamålsenlighet.