Aftonbladet – 28 november 1846, sida 3

Article Image
na hade vissa klasser och inrättningar tilegnat rig ordets mekt, såsom hos Egyptierna prestkasten och hos Grekerna oraklen, som sparsamt, men spetsfundigt, utdelade detsamma. Genom kristendomen blef ordet en gemensamhet och medförde samt medförer ännu oberäkneliga följder. För köjssren och tiggaren voro inom kyrkan Gud och ordet gemensamma: den sedoares själ bade inför Gud lika värde som den förres. Religionen bjöd att slafvens kedjor skula lossas, stt frihet och jemnlikhet skulle ega rum, och stora förändringar tilldrogo sig inom samhällena; men det stadnede dervid att friheten och jemnlikheten rådde endast inom kyrkans murar, utom hennes portar förblef bördsoch ståndsskilnaden gällande, understödd af rikedom, dragen ifrån mensklighetens gemensamma förrådskammare. Sjelfva kyrkans tjonare, som föreställde väktsre på Sions murar, öfvergåfvo sin spostoliska ståndpunkt och stego, i bländande skrud, med ella maktens och fåfängans lysande utmärkelser inför folket, upp på statens högsta treppsteg och företogo sig att herrska öfver furstarne, hvilka de, tillika med folket, belade med andliga bojor, och kristendomens bekännare förnedrade sig till att hålla sina likar i elafveri. Man har sökt göra alla lika inför legen. Men äfven den skickligaste och redligaste domare ber icke annat äm spindelnät att fånga öfverträdaren med. Om dessa nät kar man sagt, att getingen och bromsen sönderrifva dem och att endsst de svagare insekterna fångas. Samhällena hafva börjat finna ställningen betänklig och söka med mer el!er mindro klart medvetande ett högre mål. Ordets gemensamhet och kraft påkallade i spostlarnes tid gemensamhet i egodelar. Man var på väg att isrätta ett samhälle, der allt var, med sedligbetens bibehållande, gemensemt. Bland medlemmarne i detta förbund var ingen, som något fattades; ty allt hvad man egde öfverlemnades apostisrne och hvar och en fick efter som ban hade behof. Med skäl önskar mången ett sådant samhäl!sskick, der hvar och en uten svek och list bidrager till det al!mäcna, der alt är, i högsta religiösa mening, gemensamt, med ära och trohet samladt, cch med redlighet och enkelhet förvaltadt, så att menniskan lemnas någon tid till högre argeolägenheter, rörande hennes andliga lif. B2mödanden i detia syfte fordra framför allt att ordet blir gemensamt, på det att bildningen må blifva g-mensam, och då deita skett, faller det af sig sjelft, att menniskan kan komma i åtnjuande af de fördelar, som äfven här äro hkenna ämnade. Denna förebild af Guds eviga rike, derna stiftelsa på jorden skulle undantödja buvudsskligen da enskilda bekymren och lindra med allmänt deltagande och en vårdande omsorg sjelfva lidandet. Gryningen till en sådan stiftelse förmörkades likväl redan af det ovek, som begicks af Ananias och hans hustru Saphira, hvilka, ocmbedde, hade för det gemenssmma försålt sina ägor; men tillika lagt afsides något af värdet. Då sveket förebölls dem, störtade båda på stället, en tillbörlig vedergällning för ett af de högsta brotten, bedrägeri mot det allmänna. Så ljögo de, så ljuga ännu inför Gud och menniskor de svekfulle, hvilka med sina af Gud förlänade medel verka blott för den egna nyttan eller tillskansa sig andras medel; förhatligast af alla dessa äro de, som i allmänna lifvet listigt tillegna sig ardras iceer och skapelser, för att dermed lysa och vinna utmärkelser. Den spartanska gemensamheten hvilade icke på en billig, eller menskligheten värdig, grund. och förtjensr här icke något afseende. TIdeen föll genom S:t simonismen, emedan denne stötte dejsamhälliga och sedliga legarne. Den samhällsförädling, man åsyftar, måste sökas genom upplysning och öfvertygese, grundad på en allmän, gediegen bildning. Fördomen, särdeles den kolossila, miste småningom och nästan sten för sten nedtzgas och undanskeffas; ty störtes den med ers, så krossas den i fallet och sanningena strålar träffa med al för häftigt öfverraskande värme det i fördomens skugga vexande ogräset jemte i ömtåligheten indragne, men avnpnars af högre utveckling mäktiga plantor. Af alla bildningemedel intiager ordet försla rummet. Det har till olika vidd blifvit af olika fotk begagnadt. Det har blifvit understödt af bildertecken, skriftecken och tryck. I många ef Europas stater har det blifvit i rikare mått begagnadt än hos oss, som, i afseende på friheten, äro Brilternas bröder. Under Odinska bildningsskiftet vär det mera allmänt begagnadt; och allmänhetens betrodde män läto långt derefter frimodigt höra tig. Den pontifikala makten förunnade det likväl presterna allena. På sednare tider hafva såväl här som i andra länder naturforskara och menniskovänner börjat ett, till ggn för en större allmänhet, begagna detsamma. Jemnlikhet inom kyrkan är redan åstadkommen; nu vill sen jemnlikhet istaten och det borgerliga lifvet. Personlighaten vill komma i åtojutande afsina, i årbundraden underkända, rättigheter. Man vill bereda barbariet på altåg och utveckla den gemensamma fridsfanan öfver jordens förbrödrade folk. Ordet är medlet, Begagnande detta hafvo vi gjort det till en gemensamhet inom oss sjelfve och önske, att det måtte blifva såsom bildningsmedel geminsamt för alla. nand mm 2 4

28 november 1846, sida 3

Thumbnail