Aftonbladet – 23 november 1846, sida 3

ska styckena äro numrerade i samma ordnin; j:om de motsvarande franska; genom numrerin genigen finner mean lätt de glosor, som man e ibågkommer för ögonblicket. Medelst förkla rande tecken och noter redogöres vid den sven ska texten äfven för de olikheter emellan beg ge språken, som mitte iskt!agas vid öfversätt ningen. Så vidt ref. kunnat finna, förenar detta bi hang en stor noggrannbet med ett lyckadt urval 2f exempel. (Insändt.) Hvem skall blifva biskop Tegners efterträdare? Medan minnet och saknaden ännu sörja vid der frejdade skaldens stoft, är det kalla praktiska förståndet redan sysselsatt med att utfundera, hvem biskopen skall få till efterträdare. Biskopsstolen är ledig: man sitter deri ganska väl och beqvämt. det är derför helt naturligt, att många skola eftereträfva den. Det är i allmänhet tämligen smått om utrymmet här i verlden: blott med möda och ansträngning kan man derför armboga sig frem genom lifvet. Vissa lyckligt lotta2e mennistor hafva likväl velat förskaffa sig frisre och rymligare platser, omgärdade af privilegiers skyddande stängsel, ifrån hvilka de helt tryggt och ogeneradt kunna med en behaglig käng!a af sjelfbelåtenbet, åskåda, huru i den omgifvende trängseln de öfriga menniskobarnen mödossmt äflas, dignarde dessutom under tryckande bördor. Togos alla sådana friplatser bort, blef naturligtvis utrymmet större och rörelsen friare, samt derigenom äfven verksamheten lättare. Men här är för det närverandge endest fråga om biskoparnes friplatser (vi räkna nemligen biskoparna till de nyssnämnde ,lyckligt lottsde menniskorna) och närmest om biskop Tegners. Många skola eftersträfva den. Hvem skall då blifva Tegnre efcerträdsre? Mer än en skulle helt fåstafvigt vilja besvara fråg:n med ditsättsndet af sitt eget namn. Men vi, fom tro oss väl känna hvad folket och isynnerhet bvad Wexiö stifts öfriga innavånere i deta fall önska, ditsätta såsom svar det tvåstafviga och, såsom vi boppas, temligen sjelfskrifna namnet — ingen. Biskoparnra äro till för folkets skull, och icke tvertom; d. v. s. biskoparna ätnjuta sina dryge löneinkomster för att bereda folkets sanna gagn och nytta. Denna förutsättning är ju enkel och obestridlig. Huruvida biskoparna fullt motsvara sin bestämmelse, tyckes ockeå vera tämligen afgiordt. Folket har i mer än tvänne årtionden allt högljutdare och enstämmigeroe fordrat deres försvinnande; folket, tägar vi, ty det är icke blott en foråren af massan, hvilken ofta kan af blindhet och okunnighet vilssledas, utan af folkets utvalde representanter — vi tala nämligen icke om dem, åt hvilka tillfälligheten gitver sjolskrifven rättighet a!t representera — och vid sednaste riksdag gick: denna fordran igenom icke blott i Statsutskottet, utan äfven i det förstärkta Utsko!tet. Men representationens röst bör i sådant fall icke lemnas utan: afszende. Hved biskoparnss retrograda bemödanden vid de segnare riksmötena särskildt beträffar, så anse vi det hvarken vara behöfUgt eler här eng tillständigt att vidara omorda en så känd sek. — Vid ett sådant förbållande, som det ofvan antydda, hoppas vi med ful tillförsigt (enär det vora en ren orättvisr, att tro det icke den närvarande Regeringen byser en uppriktig önskan, att så noga som möjligt hushålla med landets medel och tillse att de icka onyttigtvis bortslösas), att besättandet af den i Wexiö ladigblifna biskopsstolen åtminstone uppskjutes till nästa riksdags slut. Vid denna kommer utan tvifvel frågan om biskoparnas försvinnande att blifva ett af de vigtigare öfverläggningsämnena; och till dess torde väl Wexiö stift kunna undvara biskop, helst det förut utan skada, saknat en sådan under Togners sista sexåriga sjuk-! dom. Guds ord har, detta oaktadt, blifvit lika) tydilgt och klart predikadt för oss som förut; och det ena året har gått efter det endra sin jemna gåpg, våren her bringat oss blomster och lärkor, vi hafva besått våra åkrar i glädje och hopp, den väna sommaren har gått deröfver, och om hösten rafva vi fyllt våra lador med allsköns välsignelse. Vi tro icke att ordningen blir bättre eller visjslfva yckligare, om en ny biskop tillsättes. Ken gå! cke staten bättre använda sina medel än tl bikopars aflönande? — Innevånare i Wexiö Stift.