Aftonbladet – 23 november 1846, sida 1

— —. .ÅKFz— Tan mörka ordslag — att åt henne uträtta en högst besynnerlig kommission — ger mig icke tid att svara, utan flyr och — kastar sig i strömmen. — Himmel! ropade Hortense. — Det år så att man kan rysa dervid, stammade Marthe, som redan uppspärrade sina ögon. O, herr Etienne! berätta oss allt det der! — Hvartill skulle det t ena? — blott till att göra er ledsen — isynnerhet er, mademoiselle Hortense, som i dag icke bör tänka på annat än er sällhet — och ni, mamsell Martbe, som läser tillräckligt med romaner ändå, utan att jag inproppar ännu en i ert hufsud. Nej, tron mig — vi böra icke tinka på annat än att roa oss. Visserligen — jag säger icke endast detta för mamsell Hortenses skull — icke heller för Maynards — men, ser ni, mamsell Marthe — ett bröllop — det får lof att vara gladt och lustigt. — Hvad mig angår, så känner jag på mig att jag har tillräckligt förråd af godt lynne för hela den tid, som min7gamle hederlige väns bröllopshögtidligbeter vara. — Nå ja, ni är alitid densamme, ni — sade Marthbe, i det hon med ett slags undran bctraktade Etiennes öppna och glädjestrilande fysionomi. Fordom, då ni kom för att tillbringa edra ferier i Tugonville, sade Raouls far, som redan kände er mycket väl: Han är mycket välkommen, den gode vännen Gobert, ty så fänze han vistas i huset, är ledsnaden säker på att fiana dörren stängd. Sorgen och han hafva adrig lefvat väl tillsammans, — Det säkra är, herr Etienne, alt ni har en förtrö ff g karakter. — Ja, det är så, det — hvar och en bar sill sätt. Mitt är att sjunga, skratta och göra narr af allt, undantagandes mina vänner — som ni väl kan begripa. Jag kan försäkra, att de åtta dagarna, som jag nu tillbringat här, icke gått förlorade för mig. Jag bad Raoul att han icke skulle undanhålla mig någonting som pas