Aftonbladet – 21 november 1846, sida 2

LITTERATUR. Romanser ur Svenska Folklivet, jemte råga andra dik:er ef Johan Gabr. Carlen, med murikbilega af Ahlström. Priset I rår 16 sk. bko. Den svenska folkvisan, ett barn af den svenska naturen och det svenska bjertat, her åter blifvit kär och dyrbar för det svenska sinnet. Ur sin tillbakatröngda, för den lefvande och allmärna bildningen obekanta vrå, har hon få de sednare decennierne biifvit uppsökt, för att, icke allenast såsomsett skönt monument viltaa om en forntids seder, tänkesätt och lif, utan för att med dem ännu ioverka på den närvarande och kommande tidens kult. Med sin enkla bjertligbet, sin rörande naisetet, silt någongång djupa, till och med dunkla allvar eller sin naturliga friskhet, gripa dess toner in i våra hjerten, och flytta oss liksom tillbaka i folkens barndom, då poesien var mera verklighet och verkligheten kanske var mera poesi, ån nu är fallet. Men det område af tidsförbållanden, hvarigenom den rörde sig då, är något helt annat, än det, hvari vi sjelfve nu lefva. Fiera århundraden ligga också emeilan dem cch oss. De institutioner och de vanor, som då herrskade, hafva längesedan försvunnit cch ardra uppvuxit i deras sä:le, samt omskapat folkens begrepp om kyrka cch stat och dermed äfven der:s lynnen och seder. — Allenast till sin ton, till sitt inre väsende, icke till variatiorerna eller till sin kostym är också deföre den gsmla folkvisan ännu vår. Naturens stora skaplynne är det eviga, som går genom tiderra; men dess former skifta föränderligt under odlarens band och industriens arbetsamhet. Icke såsom en skarp kontrast till den äldre folkvisan, elier såsom någonting helt och Ekållet nytt skulle äfven vårt århundrade kunna få sin egen folkvisa, ut2n endast såsom en fortsatt utv: ckling af den förra, den tidigare. Att i verklisen skön och ädel stil å-tadkomma något sådant, synes hafva såsom mål föresväfvat herr Carlen, i eromanserna ur svenska f:lklifvetr. Att här ingå i en fullständig undersökning om romansens väsende, för att bestämma, huruvida hr C. uppfyllt alla dess fordringar, anse vi icke behöfligt. Romansen bj; hvla på en romantisk grund, och utgör den enda produkten af epikens cch