ligen uppläfd; och förr är menniskan icke (i samhällsväg nemligen) menniska. Men det är klart, att likasom rättsväldet endast steg för steg vidgat sitt område derhän, att det intagit det borgerliga, så kan det också allenast småningom komma att utsräcka sig öfver hela det öfriga folket. Detta går också olika tillväga inom olika nationer. I Sverige har, under namn af bondeståndet, en stor del af det öfriga folket inkommit på det politiska rättsområdet, för så vidt som bönderna ega att sjelfve sända ombud till riksdagarne. Hvilket stort antal af folket dock ännu i vår tid ser sigi saknad 3f det konstitutiva vilkoret, är bekant. Att det steg till utvidgande af det sociala rättsområdet i detta hänseende, som togs genom 1840 —41 årens representationsförslag både xqvalitativt och qvantitativtv är af betydenhet, lärer ingen neka. Della steg är vår tids; likasom det stora steg, då i andra länder det s. k. tredje ståndet inkom på ombudsrättens fält, var den tidens problem. Det lönar icke stort mödan att rygga tillbaka för det oemotståndliga; men väl förtjenar det att ordna väl, att göra förträffligt, det man i alla fall på ett e!ler annat sätt måste göra. EE EE