Aftonbladet – 19 november 1846, sida 2

ST I lan himmel och jord. Nu tystnade han och gjorde med benen sådane kaprioler, att det vilda och af skadeglädje berusade folket ånyo uppgaf ett hemskt skratt. Under tiden hade fader och dotter otåliga väntet på Rådigers återkomst. Men då han så länge dröjde, skyndade de, intagne af orolig aning, efter honom och sågo nu, hvad de befarat, redan verkställdt. Då Maria blef varse fienden till hennes lugn och ära i denna ställning, gömde hon det sköna ansigtet i bänderna och trädde bäfvande tillbaka ifrån slottsgården, under det fadren ångestfullt ropade till Rädiger: Ack, nådig herre, hvad har ni gjort? Betänk, att det kan kosta ert eget hufvud och skall åter störta mig och mitt barn i fördert! ,Var utan oro, svarade ynglingen. Kom med mig till min borg, jag skall skydda er. Der rätt och ordning icke mera gälla i landet, der upphörer all lag, och menniskan står utom den, såsom under fejdens vilda tid. Hvem skulle dömt och straffat detta vilddjur, om icke jag gjort det? Hvem skulle skyddat oss för hans djefvulska hämd, om jag låtit honom löpa och icke för evigt bundit hans blodgiriga händer? Nej, i rätt tid har hans orena själ återvändt till afgrunden! Hertig Bogislav tackar Gud, blott han kan blidka och besticka Wallenstein och får sitta lugn i sin spiselvrå; derföre hoppas jag, att han ej skall taga detta uppträde så noga, isynnerhet som jag är hans gudson och han alltid varit min far bevågen? I sjelfva verket fanns för gubben Schweidler ingen annan utväg, än att till en början snförtro sig och sin dotter i deras ädelmodige räddares skydd. Oi:ördröjligt uppbröt man alltså och anlände ännu före aftonen till borgen Mellentbin. Här lät Rädiger ögonblickligt uppdraga vindbryggan, utställde vakter öfver allt