Aftonbladet – 19 november 1846, sida 2

han omfamnade honom med frambrytande tårar; måtte Gud förlåta mig, att jag är svag och icke uppfyller min ädla föresats! Kom hit, Maria3, kom hit, mina barn! Herren välsigr.e er och gifve er sin himmelska frid, Amen — Nu störtade det outsägligt lyckliga paret i hvarandras armar. Maries hjerta brann vid ynglingens, såsom hade nu ändtligen bålet förtärt det, men, likt Herakles bjerta, i kärlekslågans apotheos. Saöna, ädla par, aldrig har du ångrat denna sund, då den betänksamme fadren lade dina händer tillsammans! Din kärleksflamma lågade ung och frisk öfver denna jords stilla rymd. Ifrån dig härstammande utgrenade sig mången ännu blomstrande ädel slägt, och ännu på din marmorgraf i templets heliga risch vid altaret står du, hard i hand, med blicken riktad emot himmeleo, ett rörande mönster för sednaste århundraden af sann gudsfruktan, barnslig lydnad, ovansklig trohet, renaste och heligaste kärlek. SLUT. —r— —tiV— — VV