Aftonbladet – 18 november 1846, sida 2

VAaRUCS, 54 SKUINGC SdAACI NBT IIldilgad dl Hatllgsr frihetens motståndare finna sina betänkligheter öfvervunna. —— ERROR REFLEXIONER ÖFVER ÅTSKILLIGA SKANDINA VISKA FÖRHÅLLANDEN. (Redaktionen har erhållit denna artikel, som säkert skall intressera läsaren, synnerligen för de upplysningar den innehåller om grannrikets litterära notabiliteter, af en ung dansk vän, br S., som nyligen en längre tid uppehållit sig här i Sverge.) Skandinavismen. ÅA) Hvad är det som ligger till grund för denna ide? Hvad lisger till grund för Skandinavismen och till hvilket mål sträfvar.den? Denna fråga framställes ofta och med fog af den: skandinaviska iddens både motståndare och försvarare. Vi skole söka: att med den korthet som plaaen för denna afhandling gör till en pligt, besvara begge dessa frågor. Till grund för skandinavismen ligger detsamma, som för nationalteten, så mycket mer, som skandinavismen säkert mer och mer kommer att visa sig vara de tre nordiska folkens rätta och egentliga nationalitet. Härmed kunde vi nu slippa ifrån frågan och säga att det, som ligger till grund för nationaliteten, icke låter utiala sig, det måste kännas — på samma sätt som Almqvist i Svenska fattigdomens betydels-, på sitt snillrika sätt lagt i dagen. Imedlertid kunna vi dock hänvisa till gemensamhet i uppkomst, barndomsuppfostran, fornminnen, mytologi och ändtligen tll gemensambeten i språk, såsom något, hvilket kan anses för skandinavismens grundval. Men, frågar man, hvarföra har då hela detta sällskap först i nyaste tider frambragt denna id, hvarföre har den icke tidigare trädt fram i dagen? Vi skulle, till svar härp3, först vilja anmärka, att den också otvifvelaktigt redan längese dan trädt fram, så att den, såsom Orla Lehman visade i siit tal i ridhuset, just var den politiska grundtanke, som, ehuru förenad med eröfringslusten, föresvälvsde begge de skandinaviska makterna alltifrån Calmarunionens begyrnelse intill närvarande tid. Men att den antxgit vänskapens form, det ligger dels i den pyare tidens civilisation, deri. att folken nu fått del i den makt, som utes!utande tillkom konungarne och adeln, dels der, att Norges onaturliga förbindelse och beroende af Danmark blef upphifd år 4844, då deita land blef satt i en naturlig och ordnad förbindelse med Sverge. Derigenom upphörde allt frö till tvist melian de skandinaviska makterna, och det naturliga förhållandet har sedan den tiden måst uttaga sin rätt. Den egentliga grunden för-skandinavismen är således, att vi tre äro bröder, och en exda och inre drift närmar oss till hvarsndra. Yitre fördelar, som en skandinavisk förening kan medföra, kunna dock aldrig verka en sidan; men när först den egentliga grundvalen för en dylik förening existerar, då är det i sanning icke svårt att fiona de fördelar, som kunna härflyta af densamma, vare sig i militäriskt, kommercielt eller i konstnärligt och vetenskapligt hänseende... Men detta blifver, som sagdt, något som följer af skandinavismen, icke något som heger till grund derför. En omständighet, som också antyder orsaken hvarföre denva id så sent trädt frem, ör att det egentligen först är i detta och i slutet af förra århundradet, som nationaliteten är vorden klar för nationerna sjelfva. Fransmännen, som alltid gå i spetsen i politiskt Länseende, voro de första, hvilka rätt kände sig såsom en enhet, och genom Napoleons krig vaknade också de öfriga europeiska nationernas sjelfmedvetande. Jatet land har dock ännu kommit så långt i denna riktning, som Frankrike; till och med i England har irländska provincialismen cke fogat sig in i hela staten. Anonu mera ilibaka stå Tyskland och Italien, fastän deras nneboende syftning att bilda nationalenheten ——— RR