Aftonbladet – 18 november 1846, sida 2

— mm mm rizcoscvvnnTnnTttnff ff TT T T TT TTTTT den korsfäste, att gynna hans kärlek och bistå bonom, att rädda den oskyldiga ur bödlårnes klor. Men den gamle stötte honom ifrån sig med foter, lopp ursinnig omkring i rummet och skrek: O, du förkastade, gudlöse bo!! det kallar du bevis för henves oskulå? Ve mi! ve mig! Store Gud, hvarmed har jag förtjent, att mitt eget barn kastar s:g sjelfva lefvande satan i armarne? Uader tiden bade Rädiger stigit upp, och då hans häst redan gnäggade på borggården, ville hen begagna fadrens lidelsefulla raseri, för at! hemligt och obemärkt sflägsna sig. Men denne blef det ieke förr varse. än han ropade sina knektar, befallte dem att gripa sonen och insätta honom uti det icke på länge begagnade borgfäingelset, ofvantill försedt med ett jerngaller, från hvilket man just hade utsigt åt Pudsgla. Vänta, du vanartigel, skrek han efter houwom, jag skall lära dig fjerde budet! till slöt sjef fängelsets dörr, hvarpå endast befanr sig en liten lucka, för födans inräckande, och gick sedan med nyckeln till sitt sofrum, de hsn gömde den under sin hufvuddyna. Derpå satte han sig, änvu darrande i hel; kroppen, ned och svarade Wittich Appelman Hsn, såväl som hans fon hade blifvit så för skrämda öfver innehållet af den inlupna skrif velsen, att den sednare deraf och af förargelst genast insjuknat och således icke kan efter komma domstolens begäran om personlig in ställelse; han sjelf, fadren, befann sig äfven sådant tillstånd, att han, efter afslutandet a detta bref, genast måste intaga sängen. Del skändliga hexans utsago vore imedlertid uppen bar lögn. Hans son försäkrar dyrt och helig sig endact hafva sett denna satans brud någr ögonblick på Streckelberget, vid konung Gusta Adolfs och hans flottas förbifart. De skull säkert bogge taga sig döden af denna deras ad liga äras beskymfning, 0. s. v.n