Aftonbladet – 18 november 1846, sida 2

han angående den mycket omordade arbetets organisation säger, att de orediga ideer och den sväfvande theori, som ligger på botten aj dessa termer, funnit organer i kamrarna, : flere tidningar och inträngt hos ungdomen sam börjat göra ideerna om frihet och konkurrens till föremål för ett slags fördömelse. Utan att nu vidiyftigare inlåta oss i saker medelst citationer af hvad Hr Lundells bok innehåller till vederliggning af nyssnämnde orediga ider och sväfvande theori, fäste vi blott uppmärksamheten derpå att Minerva genom detta utdrag ur den fransyska skriften gifvit den komplettaste bekräftelse åt hvad Afronbladet yttrat. Vi hafve nemligen sjelfve långt för: detta, icke en utan minga ginger, nämnt, och detsamma igenfinnes sednast i måndagens artikel, -att i Frankrike uppstått en skola, som spekulerar på möjligheten attiåstadkomma en så beskaffad organisation af arbetet, hvarigenom hvarje arbetare kunde hafva sin bergning, och vi kunde så mycket lättare framlägga för läsaren en hel mängd af de fraser, med hvi!ka denna skola rör sig, som vi under loppet af fyra år hållit tvenne tidningar, hvilka hvar efter annan sysselsatt sig bufvudsakligen med detta ämne, nemligen: först Le bon sens, utgifven af Louis Blauc, och derefter La democratie pacifique, utgifven af Vicor Considerant, ivenne till sin karakter ganska aktade män. Vi kunne ytterligare tillägga, att förläggaren af Aftonbladet, af intresse att vinna en pärmare upplysning i ämnet och komma till något positift och tillfredsställande resultat, under tvenne resor och några veckors vistande i Paris sökt och gjort desse mäns bekantskap, : ändamål att 2f dem sjelfve få höra, om de hade något förslag att göra till idens realiserande; men vi kunne tillika upplysa, att båda desse berrar förklarade, att de ännu icke fun nit något sådant positift medel, men att de ansågo det likväl vara af vigt att hålla idcer upps för dess både politiska och fi:antropisks syftning. Båda de ifrågavarande tidningarne (af hvilka den förstnämnda af brist på abonnen ter upphörde, sedan nära en million franc derpå blifvit uppoffrad af en för idden nitäl skande rik bankir) hafva nemligen förutsat demokratiens politiska seger såsom ett nödvän digt föregående, innan Organisationen, kal verkställas. — S!utligen bör det icke heiler lem nas obemärkt, att Aftonbladet ingalunda förne kat utan tvärtom sjelf framhållit den tankan alt den fria koakurrensen visserligen ofta ka medföra stora svårigheter för en elier anna af producenterae, och att det må vara möjligt det man i tidernas fullbordan hittar på et sätt att lösa dessa svårigheter genom någo reglementerande från statens sida. Men v hafve tillika erinrat, alt nyckeln till gåtan än nu icke är funnen, och att på vetenskapen och theoriernas närvarande ståndpunkt är nä ringsfrihetea ännu den bästa lösning hvartil man kommit, då den dels erbjuder den stör sta fördelen för det hela och för konsumen terna, dels också erfarenheten visat, att konkur rensen sjelf oft2, just under nedsättande af pri set på produkten, kan skaffa en ökad förtjenst och sysselsättning åt ett mångfaldigt större an: tal arbetare. Ett ibland de mest slående be vis härpå lemnar tillverkningen af stålpenno? i England. I början kostade dessa 6 pence (16 skill. banko) stycket; nu säljas de till oc! med för 3 pence (8 skill. banko) för grossen 444 stycken. Priset på denna vara har såle des fallit ända till 288 gånger, men också är 2 å 300 gånger så många srbetare nu syssel satta med tillverkningen deraf. Orsaken är att konkurrensen ansträngt uppfinningsförmågar så mycket, att förbättrade methoder gjort de möjligt, att vid den millioner gånger större af sättningen: nu tillverka till det dägre prise med ssmma fördel; som förut till det högre. Nu är det visst möjligt, att denna konkur rens kunnat skada och ruinera någon af der som först sysselsatte sig att tillverka stålpen nor; men de få arbetare, som då sysselsatte: dermed, hade icke mera i dagspenning, än de många, som nu erfordras, och nu lefva jemväl flere fabrikanter än förut, af samma näring. Enahanda erfareniet gevompår nästan hvarje bandtering. I sammanhang med ofvaostågnde tillåte vi oss, att med afseende på det nu för tilifäliet praktiska af frågan om närings-friheten fästa od mm män oaer hat cAR hytta farhåga fn