Aftonbladet – 18 november 1846, sida 1

På deona galerskap, hvilken af alla troddes såsom ett evangelium och som i vår tid måste förefalia obegriplig, men, bestyrkt af sktar dessutom icke skail anses främmande och oförklarlig för den, som blott flygtizt genomögjna, historiens, i sådana fall, många bedröfl ga blad, — på denna galensk2p, säza vi, upplyste den srma lidande, med tydliga ord, hela hemligheten och enda orsaken till sia natiliga vandringar, — förklarade de gamla qvinnornss beskyllningar, för hvad de voro, enfaldiga och askyväckande osannipgar, — tillstod sin van2, att ofta i stilla enslighet, till tidsfördri, upprepa latinska eller tyska poetiska strofer, — förklarade, att den angifna kallelsen på den onde fienden, icke varit annat än slutet på fadrens dikt till konung Gustaf Adolf — cch ändtligen, att djefvulen sjelf, gom derefter skall visat sig, varit junker Räödiger von Neuenkirchen på Mellenthin, hvilken hon olyckligtvis fängslat genom sina ringa bebag och som, då hin hört om hennes nattliga vandringar till berget, der plötsligt förskräckt henne med upptäckten af sin ligande kärlek och med si t äktenskapslöfte, Det ljuger du,, afbröt her.ne den svartsjuke Witiich; ;Rädiger von Neuenkirchen är öfver allt känd för en rättskaffens ung man, och endast dårar kan man inbilla, att han skulle gifvit äktenskapslöfse åt dottren till en gemen landtprest — och ännu mindre till en länge beryktsd kex. l Hör höjde sg allmänt e!t bögt, sataniskt skratt, under det Maria kände sig förgås af blygd och :ämmer, — och ojjuret fortfor: Maen, vi skola snart komma untgerfund med sanningen, om du icke genast frivilligt bekänver; mäster Berndt, ropade han till bödeln, lögg på hennes berskruf.-arneln Håll! ropade här Valentin Stöwhaas; nät. ven rig synes allt hvad bon säger osannolikt och uppdkradt; dock fordrar. rättvisan; aue