Aftonbladet – 18 november 1846, sida 1

nn UTRIKES. BELGIEN. Den belgiska ministe:en har tagit ett beslut, som väcker oppositionens liflisa reklamationer. Associstionsrätten har i Belgien varit byllad och upprätthållen i allt som rörer de religiö.a samfund, hvilka der råda, under presterskapets skydd; och presterskapet är der en stat i staten: det bemödar sig att utöfva och utöfvar verkligen sin makt inom det politiska området. Det är nu några år, sedan de högre presterlige sjelfva iade grund till ett helt och hålet politiskt ssmfund, ämnadt att strida för valer, och som organiserade sig under namnet Hoppet. Det liberala partiet bildade derpå ett samfund för sig, som det kallade ,Alliancen,, och som förenade den stora mejoriteten af inflytelseegande män, i synnerhet i d2 större städerna. Imedlertid kund2 ej detta samfund blifva rog enigt, ty deribland befunno sig en hel hop så kallade exalterade. Det moderata partiet tänkte derföre på, att konstituera sig i eit särskildt samfund, under direktion af de deputerade från Brässel. På detta sätt bildade sig den liberala associationer. De ledamöters kända karakter och tänkesit, som genast inträdde i densamma, gåfvo den anseende och betydenhet. I synnerhet läto en mängd embetsmän inskrifva sis, som öppet bekände sig till konstitutionens sak. De ans:go sig så mycket mer berättigade dertill, som embetsmän förut oanmärkt deitagit i den förstnämnda föreningen, kallad Hoppet,, hvilken gruasdiagts uader presterlig ivflytelse, samt dessa, långt ifrån att finna sig deraf röna regeringens rnissheg, snarare blifvit företrädesvis be:ordrade. Den ruvarande ministe-en, tillgifven prestpartiet, har ej så betraktat saker. Den har låtit antyda alla de embetsmän, som ingått i den nya liberala föreningen, äfvensom de som qvarblilvit i Alliancen, att detta sågs med raissbag och var oförenligt med deras embetsställning. Hoppet, har imedlertid upplöst sig, och derigenom visat sin oförmåza att vinna ett allmärnare örtroende; men just denna upplösning medför den följd, att man nu så mycket mer anser sig kunna motverka den nya foreningen och att förbudet nu drabbar endast de liberalt tänkande. Det egna i hela saken är, att då hr Rogier i våras var i fråga att ingå uti ministeren, gjorde han till vilkor, att de embetsmän som förde en systematisk och trakasserande opposition emot regeringen, måtte kunna afsättas af det liberala kabinett, som han skulle sammansätta; men då höjdes de förfärligaste rop af just den nuvarande ministerens anhängare, påstående, att detta vilkor skulle vara en inkräktning på kungl. prerogativet. Nu vill den sjelf antaga methoden. Oppositionen erkänner för sin del villigt regeringens rätt, att fordra af embetsmännen att de icke ställa sig öppet upp emot hennes syslem; men den fordrar, att regler bör gälia för alla föreningar eller samfund, som befatta sig med politik, äfven de som presterskapet understödja. I alla fail synes saken beviss, att embetsmännen icke bode deltsga i represen!antvalen, då de skola anses stå i sådant keroende af den politiska makten. Om så sker, skall belgiska oppositionen säkert vara den, som minst beklagar sig öfver den åtgärd, som nu framkallat en sådan tanka.