Aftonbladet – 16 november 1846, sida 1

PE RR — nn nt — Rn Lördagar, kl. 8 f. m. UTRIKES. SCH WEIZ. Från det fordom så rountra Luzern försvinna alia glada tidsfördrif mer och mer. Dansnöjen. skådespel, koncerter 0. s. v. äro förbjudne, pi följd af den dyra tider, säges det; tilloch med skyrtgillena har styrelsen ryckt närmare på lifvet, genom ett förbud mot sammanskott hädanefter till prisutdelningar. Efter kl. 44 på aftonen kan ingen nu gå ut på gatan, utan att bli anhållen af de på styreisens beallning hela natten patrullerande landtjägarne. Den från kanton Solothurn med en allmän kassa rymde polisdirektörn Gugger berättades vara gripen på holländska gränsen, oaktadt kantonenps regering så sent Jät efterlysa honom, att man allmänt trodde honom kunna undkomma ostördt. Basels konservativa blad uppstämmer en ömklig klagan öfver att upproret i Geneve — icke medfört nigra utsväningar af massan; och det förespår derifrån de förskräckligaste följder af de sociala iddernas öfvervigt; utan att likväl kuona antyda hvari det förskräckliga skall komma att bestå, då de vanligen förespeglade föliderna af socialismen, nemligen proletärernas plundringståg hos de rika och deras anfall mot de bättre lottade, just här uteblefvo, tvärtemot ail konservatismens förväntan. Det konservativa bladet bänvisar på en afgrund, som hotar att uppsluka Schweiz; men hvad som ligger der nere i afgrunden öfverlåter det åt sina läsares egen inbillning att gissa. Jeremiaden är alltför karakieristisk, för att icke förtjena ett omnständligare utdrag. Schweiz — heter det — har anländt till en afgrund, och hvar och en, som menar väl med fäderneslandet, måste förskräckas derför. Händelsen i Geneve bar haft en skakande verkan, och de rad:kala äro dervid nästan ännu mera uppskrärada än katolikerna i det inte Schweiz (2). Det är proletariatet, som vunnit sin första afgörande seger öfver alla andra folkklasser; och denna seger har väckt uppseende hos de förmögna klasserna i he!a Europa (?). Må man betrakta. detta genfiska proletariat: det är en ny företeelse i historien. I alla tider hafva uppvigglare sökt begagna de hos proletariatet befiathga krafterna för sig och sina syften, och hafva ofta med deras hjeip tillkämpat sig seger. Men här är någonting nytt. Den så kaliade radikala oppositio2en i Stora Rådet hade öfvergifvit valplatsen, dess ledare hade afslagit valen i koastitutionskommitten, och derföre kan segern ej i längden komma dem till godo, utan segervinaarne.! Men dessa segervinnare äro proletärerna; och proletärerna i Goreve utgöra ej nu mera någon rå otyglad pöbel, utan en organiserad makt. Som en gidaa bar proleariatet äfven visat sig i Genbve; ej bo.t i striden, i sitt mästerligt utförda försvar, utan även efter segern. Efier den blod:ga kampen d. 7 Oktober, var det konservativa partiet så skakadt, så demoraliseradt, alt det icke blott afstod från anfall, utan äfven från allt försvar. Regeringen blef sprängd, tropparne afskedades, utan att man, efter hvad det vill tyckas, ens påtänkte att betrygga sig mot det folk, som man dagen förut hade bekrigat. Man gaf sig ej en gång på nål och onåd; man tillät de i strid och blodbad upphetsade menniskorna att intåga i den stora och rika staden, utan minsta försök at. påligga dem någon tygel. Men denna tygel funno de hos sig sjelfva. Ingen utsväfning har blifvit föröfvad. Huru går det till anzars, när en ursinnig pöbel blir herre i en rik stad? Hvar och er vet att himnd utöfvas, att förhatliga personer misshandlas och mördas, att egendom ödelägges och förstöres, alt man isctränger i husen och plundrar. Sådant hände icke i Geneve; och derföre är proletariatet i Gencve ej mera någon p5bel. Man misstage sig ej: det är en ordnad kraft. Men der ordning finns, dear fions sjelfbeherrskning; och ingen sjelfbeherrskninog gifves utan moralisk styrka. Just denna sedliga styrka är det, som man vid företeelsen ej får förbi e; den innehåller en borgen för videre följder. Men hvad som är för banden i Gentve, står ej ensamt; arbetsklassernas organisation är vida spridd, fastän på andra orter icke lika långt bunnen; men den framrycker med hvar dag. Hvar och en känner inom sig sjelf att så förhåller sig; och detta medvetande uppfyller alla sinnen, radikalernas sa väl som de konservativar, med en be nsk bälvaun. ITALIEN. Påfven skall hafva beslutat att vid det högtidliga t lträdet af piliga prebendepastoratet i laterauska kyrkan i Rom, den 9 November, predika sjelf derstädes, efter forntida sed hvar dag i en hel vecka; man var högst nyfiken på innebållet af alla dessa tal. — Huru litet H. H. har vågonting mot jesuite:na, när han anser deras verksamhet nyttig, finner maa deraf att han den 24 Oktober affärdade en jesuit, pater Rillo, till Abyssinien, icke blott som andlig missionär, utan äfven såsom resande för vetenskapliga upptäckter. Man hade i seduare bäns-endet önskat ett biträde åt paterp, från franska vetenskapsakademien, men detta skall Guiot hafva UnNdanh it darföra att Rilla är iocn;t EA