Aftonbladet – 14 november 1846, sida 3

FB ELSA IG BOM BSEL fa NEN Re: . (Insändt.) MÅRTENSGÄSS, VATTUGÅSS OCH BRÄNNVINSGÄSS. EN NYKTERHETSPREDIKAN. När menniskan ver i ära, förstod hon det intet bon efterföljde de osjäliga djur och verdt lik med dem,. (Dav. Psalm 49, 43 VY.) Fordomdegs hölls af de första Christne, ej blott före Påsk, utan äfven före Jw!, en helig fasta, hvilken sed än i dag till en del iektteges i många kloster. Den här sista festan börjades på den belige Mårtens högtid och varade intill Juldagen; således var mårtensnatten, lika med fet-tisdagen, den tidpunkt, på hvilken man för sista gången fick äta kött. Men då just vid den årstiden gässcn pläga gödas, så hände det stt på denna dag, nästan i hvart hus, en gås stektes och förtärdes i gemen. Se här upphofvet till mårtensgåsen. Änskönt fastan hos oss efter mårtensdagen numera icke brukas häl:as, så ville man dock icke blifva af med gåsen. Detta har jag ingenting emot, ty hvarken Gud eller Chrisi församling fråger efter om vi i dag äta gäss eller änder. Att äta gäss, går ju ganska väl an; men att sjelfva bli gäss, det går icke an. Vi äro ju förnuftiga menniskor, och gässen äro oförnuftigs, osjäliga djur. Derföre säger Guds Ande uti David: 49:3e Psalm, och upprepar det två gånger: När menniskan var i ära, förstod hon det int:t; kon efterfö!jde de osjäliga djur och vardt lik med dem. Hvem ibland oss efterbärmar nu väl de osjäliga djuren, gässen? hvem varder lik med dem? Jo, drinkare, fyllhundar: alla desse, som på oordentligt sätt öfverlemna sig åt dryckenskap. Det må då vara mig tilätet, att på mårtensdagen tala om mårtensgäsen, och så jemnföra med hvarandra brännvinsgäss och vallugtss. Ofta blir en odygdg lättare botad med stämt, än med allvar. Och i sanning! drinkarena likna gässen: 4:0 i deras seder, 9:0 i den yttre gestalten och 5:0 til! och med i döden. Det här skall således bli en rolig, men likväl nyttig och allvarlig predikan. I. Låtom oss betrakta vattugässens seder. De dricka i ett erickande, och kneppt ba de druckit, så dricka de straxt återigen. Der gäss finnes, der måste finnas nog ett dricka af, både i floder, bäckar, demmar, pölar m, m. I annat fal stadra de icke gerna. Ja, de bada sig i sin dryck, simma deri omkring efter hjertats lust. På dyhkt sätt dricka äfven de som äro tillgifne dryckenskapen, utan uppehåll. Det behagar dem ingenstädes, der icke vin, brännvin m. m. fiuncs i öfverflöd. Deras mun sitter, snart segdt, fast vid glaset eller bägaren. Tidrymden af den längsta sommardag är dem för kort til! drickandet — de dricka långt in på natten. När de sofva, så är deras dröm om drickandet, och knappt ha devaknat upp på morgonen, ja till och med midt i natten, så måste det äter drickas. De simma så ull sägandes i vinet eller brännvinet, ty dermed öfversköljas både kläder och hår, bord och bänk, med