Aftonbladet – 14 november 1846, sida 3

dem flera år och att hon köpt dem, men hvar eller af hvem hon tillbandlat sig dem kunde kon ej säga. Verorna igankändes hava utgjort en del af det som stulits från lärftskramhandlares Blomberg. Den omtalte vingåkersbondens namn är Per Olsson. Han är 26 år gammal, torparson från Vestrs Vingåker socken. Hen är klädd i den drägt som nyttjas i hans ort: hvit rock, knäbyxor och stöflar. Han har uvder sitt vistande härstädes stunäom begeagnat en mörk rock, hvartill han uppgifvit skälet hafva varit, att han, när ban gått klädd i sin ljusa rock, icke fått vara i fred för gatpojkarne, som förföljt honom och kallat honom mes,. Han her en ärlig och öppen fysionomi och besvarar mycket naivt polismästarens spörjsmil. Per Olsson har hitkommit för 14 dagar sedan, i ändamål, såsom han uppgifver, att försälja ett parti humle. På fråga hvarföre han uppehållit sig i det dåliga sällskap, der han om aftonen i onsdsgs blifvit anträffad, gvarade han: jag visste minsann inte att det var några tjufvsr.. Han bade blifvit bekant med Ljung och Falk för några dagar sedan; de hade ömsevis bjudit hvsrenårs; och i tisdags hade Per Oisson af Ljung köpt en tulubb för 44 riksdaler. Dessutom hide Ljung af Per Olsson fått låna penningar, han hade erhållit tillsammans 68 riksdaler, Du har haft godt om penningar att lina ut, du,, anmärkte polismästaren. Ja, Ljung har bållit sig så vänlig och reel, svarade bonden. Jo jo,, återtog polismästaren, tiufvarne äro alltid så vänliga och reela. Ljung, som varit utförd medan Per Olsson afgaf sin berättelse, infördes sedan å nyo. Han blef nu tillfrågad om han lånat penningar af Olsson. Ljung svarade, att han fått låna ett par riksdaler af honom. Polismästaren frågade bonden om han hade något skriftligt, någon revers på sina penningar. Svar: Nej. Då går du miste om betalningen,, upplyste polismästaren. Hvad skall man göra ? frågade bonden. Ljung log. Ljung blef tillfrågad om han åt bonden sålt den ifrågavarande tulubben (som misstänkes hafva blifvit stulen genom inbrott i ett husvid Mynttorget). Han nekade att hafva afsttrat någon tulubb. Per Olsson tillspordes om han hada några vittren till bestyrkande af denna handel. Han åberopade de tilltalades eget vittnesbörd och ville att Ljung skulle gå värjemålsed. Att detta ej gick an, upplystes Per Olsson genom ordspråket: finge tjufvarne värja sig med ed, så blefvo d2 aldrig hängda.n Besagde tulunb lärer för närvarande vara på väg till Arboga. Per Olsson skall hafva inlagt tulubben i en kista, som han jemte en bekant begagpat; men Per Olssons bekante hade nu afrest till Arboga och tagit kistan med sig. Polisbetjening är affärdad för att återföra kistan hit. Förre korrektionisten Ljung, drängen Falk, arbetskarlen Andersson och dess hustru, samt dennas syster, förra korrektionsbjonet Maria Arm, hvilken åtskilliga gånger gjort påhelsnirgar bos Falk och harcellerat polisbetjeningen, blefvo samtliga förklarsde skyldiga att träda i häkte. Per Olssons kassa var så väl försedd, att fastin han, såsom ofvan berördt är, utgifvit icke så obetydliga lån eller handpenningar, fanns vid arresteringstillfället ännu 24 rdr bko i hans plånbok. Hvilka affärer denne vingåkers probenreuter skulle bafva gjort, om icke polisen kommit emellan! (Forts. följer.) en — Konungens Befallningsbafveande i Meriesta2s! län har hos Fängvårdsstyrelsen anmält, att en organist vid namn Olof Ahrenberg, som varit i länsfängelset insatt och hölls i ljus cell, såsom skäligen