telse om nämnde kaptens död, så ansåg jag mi skyldig taga hand om hans qvarlätenskeap, då har var ogift och inga arfvingar här voro kände, a hvilken anledning jag genast anmodade den aflidne; vän, kapt. H. J. Engelbrecht samt not. publ. L:n genberg stt vara mig följaktelige till Wagners bo: stad för att försegla hans papper. Sedan mamsel Sundvallsson, som vistades i W:s hus, blifvit under. rättad om dödsfallet och anledningen till vårt besök, fram!emnades af henne ett skrin, hvertill hor sjelf förvarade nyckeln, innehållande den aflidne: handlingar. Sedan dokumenterna blifvit af not publ. genomgångna och en förteckning derå upp. gjord, presenterades af mamsell S. ett från Else. neur bekommet bref, hvaruti kapt. W-. i några fi rader, men på ett mindre tydligt sätt, förklarade mamsell S. för sin universaler!vinge. Detta bref jemte de öfriga handlingarne, nedlades åter i skri net, som förseglades och qvarlemnades i sterbhuset Ssmma eftermiddeg eller dagen darpå kom mamsel S. till mig å mitt kontor och å terfordrade sitt te. stamente, som hon sade vara på orätt vis henne frånteget. Jag sökte öfvertyga henne att dermec hade ingen föra, då dokumentet låg under not. publ:s försegling och i hennes egen vård, samt att det samma omöjligen kunde benne då återställas, emedan jag ej ensam kunde bryta sigillen; men dermed lät hon sig j nöjs, utan begaf sig till not publ. L:ngenberg, och då äfven han bad henne vänta till bouppteckningsdagin, lärer bon väl sökt auditör Cederschiölds biträde, ty några dsgar cer. efter hade j:g ett besök af hr auditören i och för detta ämne, hvarvid beslöts, att samma dag eller dagen derpå skulle hr auditören, not. publ. och jag infinna oss i sterbbuset för att bryta förseglingen och alla hapdlingarne åter till mamsell Sundvallsson öfverlemna, hvilket äfven skedde. Någon tid derefter infann sig en fullmäktig för kapten Wagners arfvingar i Tyskland, hvilka äfven gjorde anspråk å arfvet. Deita är allt hvad jag med denna sax haft et skaffa. Stockholm den 42 November 4846. Joh. And. Wennbirg.