Aftonbladet – 14 november 1846, sida 2

samma dag då hela evangeliska kristenheten firade sin jubelfest öfver Augsburgiska konfessionaeus öfverlemnande till kejsar Carl V), tyckte; vara en profetisk vink af Försynen, att evangeliska friheten ifrån denna dag skulle herrligt och ärovikt triumera. Äfven Abraham Schweidier hade icke förr s!utat sin jibelpredikan, hvilken, i parenthes sagdt, var vida uppbyggligare, än den ominösa apostrofen på 5:dje söndagen efter trettondedagen, än han ifrån predikstolen uppsteg på sin pegas och i ett latinskt poem, som den älskliga Maria skulle deklamera och öfverlemna, helsade den store hielten för Guds sak välkommen på tysk jord. Octa biet han härvid afbruten af det hela natten igenom tilltrömmande folkets fröjderop; men emot morgonen var dock det svåra verket fullbordadt och med sjeltbehagligt leende öfverlemnade han det prydiga manuskriptet till sin dotters öfverläsning. Väl var den hbulda, blyga flieksn til mods, såsom skulle hon gå till döden, då hon tänkte sig den store konungen, inför hvilken hon eter några timmar, beledsagad af flere tusendes ögon, skulle framtäda; men af kärlek till den gode fadren samtyckte hon stillatigande, och hennes lyckliga rainne hade redan efter några få stunder uppfattat be!a poemet. Hon bade prydt sig i ea smakfull klädaing, som fadren för några dagar sedan låtit komma från Hamburg. Den-bestod 2f grönt sammet, med purpurröda sömmar oc snören, hvartill hörde en hvit krage af finaste Brabantska spetsar, ibop ä.t af ett gyllende spinae. Hennes blonda hir, hvilket icke blivit konstmessigt ordnadt, föll i naturliga lockar ned på de liljehvita 8x