Aftonbladet – 12 november 1846, sida 3

-Iper E, från Neworleans til Louisville, till 7 å 8 cents; 4849 började ångfartygen alt transportera fraktgods och nedsatte priset till Z cents per t. För närvarande utvör frakten för 100 , mellan Neworleans och Louisville, allt efter godsets beskaffenhet och årstiden, minst 33 cents och högst 4!, dollars; i medeltal kan densamma upptagas till 69, cents för den 1250 mil linpga vögen. Detta gör 086 cent per, ton för milen. År 4819 gick det första ångfarlyget, GeneIral Pier, mellan Cincinati och Lcuisville, det gjorde i veckan resan till Louisville, 430 mils väg, på 48 och tillbaka på 40 timmar. En hytt passagerare betalte då 42 dollars för resan. Nu mera hafva ångfartygen så förökat sig, att G fartyg gå dagligen dit och lika många tillbaka. På de elegantaste fartygen, såsom Pike och Franklin,, betalar man 4 dollars, och verkställes resan, inberäknadt alla uppehål, på 43 timmar mot och 44 timmar med strömmen; dock hafva nämnde fartyg ofta användt endast 42 timmar dit och 7!, timmer tillbaka, i hvilket sednsre fall således 4 tyska mil (d. ä. 46 knop) tillryggaläggas i timman. Afdra,er man 4 dollsrs för kosthållningen, så belöper sig 3 dollar på resan, elier 2 cents på milen. Däckspassagerare, hvilka hjelpa till med vedlangning, betala blott en dollar eller 23 cent på milen, men miste förpläga sig sjelfva. För varor betalas i medeltal 45 cents för 100 T eler 2 cents per ton på milen. Från Cneinati till S:t Louis sker resan 558 mil pedför Ohio, och 492 mil uppför Missisippi, tillsammans 730 mil. Man gör resan till S:t Louis, eller derifrån tillbska, på 4 dagar. En bytt passagerare betala 42 dollars, hvaraf åtminstone 4 doilars 70 cents för den härstädes lindrigare kosthållningen, måste, för hela resan, afdragas; alltså för resan 4 cent per mil. Däckspassagerare betala 4 dollars utan förpligning, hvilket utgör omkring !, cent på milen. För varor betalas i medeltei 50 cents för 400 , eller 4,37 cents per ton för milen. På Hudsorfloden betalar man på de elegantaste ångfartygen 3 dollars för den 443 mil långa vägen mellan Nwyork och A!bony; detta tör för hvarje passegerare 2 cents för milen; kosihå!lningen betalas särskildt. På mindre elegania ångfartyg fortskaffas resande för 4 dollar, och i denna stund till och med för 50 cents, hvilket blott gör Y4 cents för milen. Euligt ofvanstående uppgifter kan man som medeltal antaga, att hyttpassagerarne på de Araerikanska floderna, allt efter fartygets elegans, betala från 2Y, till 4 cent per mil (kosthållningen ej inberaknad), men däckspassagerare unge är bott VY, cent; bida resa i mede!tal 42 mil i timmen, så mot om med strömmen. be varor, som föras på nimnde ångfertyg betsla i medeltal 4, cent per ton för milen. Högsta priset af 2!, cents, för resande, silver ö preussiska silfvergroschen för tyska milen, eller 79 kooaek ass. för werst; lägsta priset af 4 cent per engelsk mil, ger 2 preus. ilfverceroschen för tyska milen, elier 3,2 kop. ss. för Werst. Fraktkostnaden af 1, cent ber ton på milen ger 0437 precus. silivergroschen för 469 rhenlindska T för en tysk mil, eiler 0,076 kopek ass. per pud för werst. Dessa öfverraskande resutater, hvilka man icke finner annorstädes, hafva endast sin grund uti de alltjemt tilltegande förbättringarne i ångartycens byggnad samt i förfärdigandet af deas maccbiner. Det är ett erkändt faktum, att land de 800 ångfartyg, hvilka för närvarande ro i gång i Amerika, icke finnas tvenne som ro fullkomligt lika byggda; ångmaschinerne, huru beroende af ångkraftens allmönra lagar, kilja sig icke dess roindre till nästan alla sina lelar från de engelska. Ännu för 3 år sedan nvände man 8 dagar på en resa från Neworeans till Louisville, hbvartill nu endsst 6 dagar rfordras. Det märkvärdigaste af dessa fakta r, att elt fartyg af 400 tons drägtighet besöfde, för 20 år sedan, till meranämnde 4450 nils långa resa, 360 cord ved, efter 128 kuvikfot per cord, och att nu alldeles samma pantum blot fordras, änskönt resan, hvartill ör 20 år sedan användes 3 veckor, nu mera ndast fordrar 6 dagar. PETER ÄNCE ACT DATTECA ER