Aftonbladet – 12 november 1846, sida 2

— Jag har bedrsgit er, madame. Ni är värd min cch hela veridens högaktning och dyrkan, och likvzl har jag felat i den aktning jag var er skyldig. Annu mer — jag har missbrukat er belägenhet såsom sjuk, för att intränga mig hos er, öfverraska edra hemligheter och förmå er att af mig emottaga en tjenst, som ni visst icke skulle mottagit, om ni veiat hver som gjort er der. — Men hvem är ni då, min herre? — Hvem jag är?... Jag är författaren till Je trenne brefven, som ni under de sista dasarne erhöll; jag är er lycklige danskavaljer på baten hos guvernören; det var jag som, för att lugna er för följderna af den fruktansvärda spådomen, gck till Amoretti och öfverenskom med bonom att använda ett utomordentligt medel, hvaraf vi väntade ors det bästa resultat; detär j2g som är er bödel och som har utfört exekutionen, i stället för doktorn, hvilken spelade rollen af elev... jag är — slutligen, eder ånger ulle och förä!skade slägting, chevalier de L. — Ni?... ni, min slägting! stammade Marce!le, brydd tfrer att icke känna mera vrede och delad srellan förvåning, förbindelsen att visa sig sträng och omsorgen att dölja en hemlig glädje. — Er slägtinvg, forifor c-evaliern, er slägting, som genom den :flidne presidentens testamente blifvit arflös, som på afstånd hatade er, men som nära ej kan annat än beundrande nedfalla för er skönhet och tillbedja er i tysthet. Föråt, ännu en gång, de djerfva biljetterna, genom vilka jag ville fästa er uppmärksamhet på en rämling; förlåt alla de mått och steg jag tagit,