Aftonbladet – 12 november 1846, sida 1

uti fyra väl hyflade cch polerade trästänger, bvilka ofvantill förenades till ett slags klädhängare eller perukstock ; foten på ställningen bildade ett kors. Doktorns elef fäste den omsorgsfullt vid golfvet. Derefter uppdrog han ur sin ficka ett fiot hamprep och fästade deita mycket väl vid en ring, som var anbragt vid det öfra korset; sedan gjorde han en rännsnara på andra ändan af repet, som lätt och ledigt sväfvade i luften. Då man såg detta slags miniatyr-galge, bade man verkligen svårt att afbålla sig från begäret att blifva hängd. Doktorn lät icke presidentskan länge vänta på detta nöje. Han inträdde med en svart sammetsmask för ansiglet, såsom han hade sagt; sleven var likaledes maskerad. Nu ställdes en taburett under galgen, och tecken gafs åt Marcelle att hon skulle uppstiga på denna taburett. Den unga damen hjelptes ur sängen. Hon var klädd i en deshabill, som bon för tillfälet antagit. Ena fin, broderad nattmössa, garner:d med spetsar, fänzslade med möda det kön2, yppiga båret. En rock af hvit balist, ikaledes gernerad med spetsar, visade endast åspetsen af en liten förtjusande fot, instucken en liten hvit sidensarstoffsl, broderad med suld och silfver., I denna lätta kotym och oaktadt verkninarna af det onda, var presidentskan hänföranle. Man får ju icke skrämma . . . sin bödel n gång. Marcelle ga! alldeles icke akt på att denne vödel var lingre än doktorn, som hon på för