Aftonbladet – 11 november 1846, sida 2

Guvernören kom henne till mötes och anhöll om den äran att få vara hennes kavaljer under nästa menuett. Alla yttrade härvid sitt högljudda bifall och fru de L... hade således fullt skäl att vara nöjd med det intryck hon gjort. Men då det första ruset åf denna triuvaf började bortdunsta, varseblef hon i en stor spegel, midt emot hvilken hon satt, den stora muschen, som hon fäståt öfver venstra ögonbrynet. Hon erinrade sig då de tre anonyma. biljetterna och riktade sina blickar åt alla håll, för att bland de närvarande männerna upptäcka den, som kunnat ha dena djerfbeten att så skrifva och den dumheten att tro, det sett sådant företag skulle lyckas. Besynnerliga och omätliga djup i qvinnobjertat!... Här är en skön och dygdig ung qvinna; hon är omgifven af en mängd unga mäns hyllning, män, utmärkta genom deras börd, deras utseende, deras förtjenst, deras ställning i samhället, — nå väl! ... knappast räknar bon dem för någonting, men glömmer dock icke att använda alla bebagsjukans upptänkliga konstgrepp, för att göra dem allesammans yra i huivudet. Imedlertid finns det en, som har förtretat henne, felat i aktning mot henne ... och denne ende sysselsätter alla bennes tankar. Den första biljetten, som Marcelle erhöll, tillkännagaf ju att den okände kommit till Aix enkom för att se henne. Således var hån en främling der. Men den nye guvernören, grefve de C,..., hade ju vid sin pyligen timade an