Aftonbladet – 11 november 1846, sida 1

Pa EE SNS OT MT TTR DE NES stadkomma någon större effekt. Hr Piberi deltog uti samtliga ensemblerna, bland hvilka vi nämna duetten ur Belisario (med br St:andberg): en skäligen klen komposition, som exekutörerna också ej tycktes ombuida med synnerlig förkärlek — terzett ur Lucrezia Börgia (m:ll Julie Berwald, hrr Strandberg och P.)j, hvilken likaledes tycktes betraktas såsom en enfant perdu; vidare den bekanta sextetten ur Lucie, och en terzett för mansröster ur Tell (brr Strandberg, Waliin och P.), som gick bäst och äfven i afseende på kompositionen förtjente den uppmärksambet, som den tycktes vinna hos åhörarne. Dessutom utförde en musikälsktarinna en pianopjes, som enligt programmets försäkran var en fantasi af Döhler. Afsen hörde man Beriots bekanta Andante Rondo ruste: en i Isig sjeli intressant pjes, som med hr Kicsewetters lfliga och spirituella föredrog denna afton 1tog sig ganska väl ut och mottozs raed entältigt bifall. — Såsom ingress till soirden gafs af Ibrr Randel, Elvers, DAuber och Sack första satsen af en violisqsvartett, hvarull man sämnde Ihe Randel såsom författare, hvilken geaom det intressanta och väl genomförda arbetet i denna komposition gaf ett nytt prof på sin solida konstnärsbildaing. nn — Dagl. Allehanda framlade i går, i sin artikel Ytterligare om Representatiopskommitten m. ;m., en kort, men klar och öfvertygande historik öfver samfälla valrättens framsteg i tänkesittet under den sednare perioden af vårt riksdagslit. D. A. kar otvifvelsktigt rätt i den anmärkningen, såsom allmän tagen, att personers meningar kunna, 2fier vunna uppysningar och ett nogrannar2 aktgifvande på iidens tecken, förändra sig, så att m iven rörande sjelfva repres.kommitteens öter stånd att på fö hand just s veta hurudena tankarna blifva. Hvem vill neka, omkastningar kuona ske i aila andra politiska frågor ?, säg fortfar derefter pi följande sätt: Vid 1834 års riksdag t. ex. hede den samfälda valrätten inom Bondeståndet. ehuru försvarad af en man, som inom detta stånd haft mera inflytende än någon annan sedan 4809, vi mena Anders Danielson. icke mer än 40 (säger tio) röster för sig; vid 1840 års riksdag räknade den dock, om vi icke minnas orätt, 68 röster för sig och 18424 endost 44 mot sig. Uti Borgareståndet, sora likväl äfven vid 4834 års rikedsg räknade herr brukepsiren Peird och numera statsrådet Wern bland si telserika ledamöter, blef frågan om icke ens bragt under votering, uts tnöj äfven de radikale då med det beslut, att själ skrifvenheten boråe upphöra, samt de fyra stånden bringas till lika antal och rösta per Cspita; 4840 hade den allmänna valprincipen inom nämnde stånd ännu icke mera än 43 röster för sig; men deremot vid 4844 års riksdag, endast 9 röster mot sig och 47 för. På Riddarhuset kunde vid 1834 års riksmöte hvsarken den allmänna valprincipen eller någor enda till den rinsta förändring i represontsationssättet ledande proposition samla mer än 25 röster; 1840 röstade likväl 410 emot, 55 för både sjeltskrifvenhetens och fyrdelningens upphörands och 1844 hads den radikala principen till och med bland ridd. och adeln 82 röster för 8ig. I Presteståndetl har visserligen hitintills motståndet mot den allmänna valprincipen varit så envist, att den vid början af senaste riksdeg icke hunnit till högre än 7 och i slutet 40 ciler 44. Så visar det sig, att opinionerna för den samfällda valrätten gått framåt inom de serskilda Riksslånden. För att nu öfvergå till enskilda rikgdegsmän af ett större anscende inom representationen, så träffa vi först den ädle, upplyste, olyckligtvis för fosterlandet alltför tidigt bortgångne Carl-Gustof Spens. Vid 1834 års riksdag var, enligt hvad tryck skrifter ädagalägga, grefre Spers en bestämd anhångare af temligeh mycket inveckIado klassval, ungefär i samma Esigt, som dets. k. kermanska förslaget uppställer. Detta hindrade ikväl icke herr grefven aut vid påföljende riksdag varmt ansluta sig till den samfällda velprincipen; sammaledes med herr prosten Ödmann och meå herr Emil v. Troit, hvilka begge först tillhört ståndsoch klassvalprincipen, men sedermera framfått till den rena principen. Och för att ligen välja ett än mer slående exempel inom Prestestånlet: Herr professor Thomander föreslog, som bekant är, i Konstitutionsutskottet vid 4840 års riksdag, vi våga påstå, ett bland de besynnerligaste NER PIERRE RETAS NN SINE LIST TANT ITA HH i inflyvalrätt n