Aftonbladet – 10 november 1846, sida 3

blegendom, som, på grund af testamentet, tillföll amamselj S., i händelse värdet deraf öfversteg 6666 -Jrår 32 sk. banko; hvaremot jag ej skulle erhålla t något arfvode, derest testamentet sluteligen blefve I förklaradt ogiltigt; och blef förbindelsen å arfvoI det underskrifven, så väl af mamsell S. sjelf, som Ylaf hennes förmyndare. : I anseende dertill, att mamsell S. uppgaf sig betistämdt känns, att några härvarande personer på a Jallt sätt ämnade motverka framgången af hennes Isak, och att de uti Helsingör bosatte testamentsvittnena voro nära lierade med samma personer, ansåg jag det vara högst maktpåliggande, att vittnesförhöret, utan ringaste dröjsmål blefve anstäldt; och då jag icke vågade anförtro denna angelägenhet, hvarpå mamsell S:s timliga välfärd beredde, åt annan person än den, i hvars hand jag ansåg (den vara lika säker, som hos mig sjelf, så bestämde jag åt den, som åtog sig att genast ifrån Kö.JPenhamn afresa till Helsingör och föranstalta om I vittnesförhörets anställande, hälften af det för mig Jutfäste arfvode med enahanda vilkor, att få ingenting i händelse testamentet ogillades. Vittnesförböret försiggick skyndsammeligen, och sedan jeg äfven i öfrigt fullgjort mitt ätegande, Iså att jag, efter omkring halft annat års förlopp. . förskaffade mamsell S. oflicielt intyg derom, att Itestamentet var till hennes förmån laga kraftvunnet, erhöll jag om sommaren 1844 besök af tit. B, ; hvilken imediertid ingått äktenskap med mamsell S., samt för mig tillkännagaf, det han ännu ej vore i tillfällo att inlösa ofvannämnde arfvodesörbindelse, så vida jag ej ville skaffa penningar för en revers å beloppet, intecknad uti den marasell IS. tillfallna fastigheten, och som jag dertill förklaIrade mig villig, blef förbindelsen utbytt emot Inämnde revers, hvilken gensst inlöstes af annan Iperson. Någon ränta å arfvodesförbindelsen hvarJaen begärdes eller erhölls, AW den tilltredje perIson utställde reversen måste löpa med ränta är deremot klart. Sedan tit. B. sålunda å egne och sin hustrus J vägnar sjelf uppgjort denma liqvid, ansåg jag hela sffären vara behörigen afslutad; och var det derföre för mig i högsta måtto öfverraskande, att nu, 2!. är derefter, få af tit. B. emottaga förutnämnde smädeskrift. Härof har jag dock för framtiden inhämtat den lärdom, att, i händelse jag någonsin mer skulle åtaga mig någon rättegång, det icke är tillräckigt, att dessförinnan undersöka och stadga mitt omdöme om sakens rättvisa beskaffenhet, utan måste graden af målsegandons hederskänsla äfven i öfrigt noga undersökas. Hvad beträffar uppgiften om de utestående foräringarne och årsproklaman, så torde jag blott behöfva erinra, det jag ej åtegit mig att utreda Wagners bo, utan endast att bevska mamsell 8:s talan i afseende på testamentet, samt att det i allt fall icke varit hon, utan Wagners arfvingar, som skolat framställa begäran om årsproklaman. Vidtommende slutligen det betingade arfvodets belopp, så kan omdömet derom visserligen vara olika. Den ena anser det måhända vara för stort, och den andra åter tvärtom. För tit. B., som är artist, borde det likväl icke hafva verit svärt att i afseende härå erhålla åtminstone någon ledning för sitt omdöme, om han, vid jemförelse af förhållandet inom sitt eget fck, hade beginnat, att samma tafla, målad sf en artist, kan, om den lyckats, betalas med 4000 rår, men målad af en fuskare deremot kan köpes för en ringa penning. Det var ej jag, som sökte att få öfvertaga dot ifrågavarande ombudsmanskapet. Tvärtom öfvertaltes jag dertill af mamsell S. och hennes förmyndate. Arivodets balopp bestämdes på förhand, och äet berodde således af dem sjelfva att gå in derpå, elier att vända sig tillannan peson. Det vissa är imedlertid, att jag hvarken för tiodubbla beloppet, eller för hvad pris som helst, skulle vidare vilja åtaga mig någon sak för tit. B., eller för den, som i afseende på hederskänsla befinner sig med honom på samma ståndpunkt. Så länge hela den timliga välfärden var satt på spel, ville man gerna göra en uppoffring för att få spelet vunnet; men sedan detta skedt, vill man lika gerna glömma, att välfärden någonsin sväfvat i fara, utan tror, alt saken aldrig kunnat annorlunda sflöpa. Af de upplygniogar jag nu meddelat, inhämtas: dels att jag, långt ifrån att, för de råd jag lemnat mamsell S. i afseende på testamentets bevakning m. m, batinga mig 1009 rårs arfvode, tvärtom förklarat, det jag hverken för de lemnade råden, elZZ hh msm Na Är AI MA OA ler för min åtgärd i afseende på testamentets återskaffande, ville hafva någon vedergällning; dels att jag icke önskat stt åtaga mig sjelfva saken, utan låtit dertill förmå mig på mamsell S:s och hennes förmyndares enträgna begäran; dels att arfvodets belopp på förhand bestämdes, så att det berodde på mamsell S. och hennes förmyndare att ingå derpå, eller att vända sig till annan sakförare, hvarå tillgång här icke saknades; ssmt dels slutligen att tit. B., utan att vara af mig ansträngd, sjelf? om sommaren 4844 uppgjort ligviden. Huruvida tit. B:s åtgärd att nu, 2, år derefter tillsända mig en så beskaffad smädeskrift med botelse om dess inörande i tidningen bör skrifvas uteslusande på enfaldena eller på elakhetens räkning, kan för mig vara alldeles likgiltigt, äfven om afsigten skulle hafva varit, att derigenom bereda någon skadefröjd åt en eller snnan af ming hemliga ovänner. Stockholm d. 7 November 4846. Robert Cederschiöld. Obs. Målaremästaron K. är ifrån staden affiyttad till Norrland, så att något intjg om riktigheten af denna berättelse ej kunnat af honom erhållas; dock förmodas det han icke vägrar attlemna ett sådant, äfsen om tit. B. skulle hafva bed! honom derom. BERÄTTELSE OM FÖRENTA STATERNA I NORDAMERIKA , öfver dervarande jernvägar, ångfartygsinrältningar, banker och andra offentliga företag, af Frans Anton utter v. Gerstner. (Forts. fr. ördagsbl.) —-— 3 mm sa MA Fr KF en RA KD AA AR Os mm PV fi i f