Aftonbladet – 10 november 1846, sida 3

ARR VMA BAI VU RAS Till Redaktionen af Aftonbladet! Härmedelst får jag anhålla, det Redaktionan behagade låta mnäriegde, den 5 dennes af artisten Byggler mig tillsända bref, jemte den dervid bifogasade skrift uti Aftonbladet, såsom den mest lästa tidning, med görligaste första intagas. Stockholm d. 7 November 1846. Robert Cederschiö!d. RA — Högädle Herr Auditeur Innan i afskrift vidfogade skrift genom Tidningarne meddelas Opinionen; önskade jag lemna Tit: del deraf, på det Tit: må vara i tillfälle genom en vänlig förlikning bilägga hvad anmärkt blifvit och i sådent fall innan 8:ta dagar meddela mig beslutet. Stockholm den 5 November 1846. Acktningsfullt betygar J. T. Byggler. Till den Allmänna Opinionen. Väl säger det gamla ordspråket: den som ej ser upp med ögonen får se upp med Pungen, men den som lurar den blinda eller Uppskjörttar den Värnlösa, som icke förstår skjöta sitt, bör dock framhållas inför Opinionens Domstol, för emottagande af degs sannolikt oblida omdöme. — Utsn omsvep må sakens sanningsenliga refercrande tala. För några år sedan tillföll, genom Lagligen Uppjrättadt Testamente ett Fruntimmer någon Förmögenhet. Som bon var utan siäckt och anhöriga ats rådfråga, rörande Testamentets bevakande m. m. Vende hon sig till en känd Lagkarl Auditören C. för att erbålla Uplysning huru hon bords sig förhålla. denna oacktadt sin kända förmögenhet ville dock ej förspilla sine råd, utan betingade sig I genast ett Arfvoås al 10 procent utaf den TestaI menterade Egendomen, som den omyndiga i sitt oförstånd beviljade. — dermed trodde hon sig böra vara fri från allt bestyr. — men den Girigo Adi vokaten förbant sig icke skrifteligen till någon iting, utan tyckte att ensamt det råd han meddelade, det Testamentet skulle bevakas, vore värdt de anspråkslöst betingade Ett Tusende Riksdaler. — Den omyndiga fick således sjelf till större deJen uträtta affären, och som något klander af Testamentet icke upstod, inskränktes den osynliga rådgifvarens besvär till upsättande af blott några Bref. Ehuru Testamentsgifvaren hade betydliga utestående fordtingar, och oafslutade Affärer, vidtogs ej den vanliga Åtgärden att begära Års proklama, utan befinnes Boet ännu cutredt och inga fordringar incasserade. Huruvida denna uraktlåtenhet äfven å annat håll inbringat förtjenst, vill man lämna osagt, ehuru tvetydigt förhållandet än synes. För att emedlertid göra det betingade Arfvodet så tryckande som möjligt, upskattade Tit: C. den Testamenterade egendomen till 10,000 Rdr RGs, ehuru dess egenteliga värde, och om den önskade försäljas, icke skulle upgå till mer än högst 7 000 Rår RG3. Efter denna höga och origtiga Taxerings grund bestärades och arfvyodet, och för denna summa påfordrades första Inteckning i sagde Testamenterade Egendom med 6 procents ränta, hvilket äfven blef beviljat. Härmed vill man endast hafva sagt att Tit: C. för ett råds gifvande i en så enkel och allmän fråga, haft oförskämdbeten af ett Värnlöst fruntimmer tillegna eller tillskansa sig ett så oerhördt Arfvode som ifrågavarande 1000 Rdr då man med säkerhet kan antaga att en Waktmästare i Justitie Co!leglum med mera Nit och skicklighet uträttat hela Updraget för högst 40 Rdr RGs. Ehuru jag visserligen icke vill tro, det någor af härvarande Tidnings-redaktioner skulle hafva, på tit. Bygglers begäran, låtit förmå sig, att genom tidningarne sprida ofvsnstående smädeskrift, har jeg likväl ansett mig böra skynda, att gå tit. Bygglers tillkännagifna önskan till mötes medelst skriftens införande i tidningen, ej allenast på det att allmänbeten må lära känna åtminstone en af dem, som under sednare tiden slagit sig på den nya industrien, att, medelst hot om smädeskrifiers kringspridande, söka tillnarra sig penningar, utan äfven på det att de personer, för hvilka han redan kan hafva försökt att svärta min karaktär, må erbålla fullständig kännedom om beskaffenheten af denna sak, hvarmed förbållandet är följande. En dag under sommaren år 1842 erhöll jag besök af 2:ne sorgklädda medelålders fruntimmer, af hvilka det ena, mamsell Sara Sundvallsson, syntes vara på det högsta upprörd och beklagade sig deröfver, att ett af sjökapten D. J. Wagner till hennes förmån upprältadt testamente, sedan Wagner nyligen å utrikes ort aflidit, blifvit, jemte åtskilliga Wagner tillhörande reverser, mamsell S. fråntagna och förseglade af den grosshandlare, för hvars räkning W. i lifstiden fört fartyg; och anböll mamsell S., att jag ville åtaga mig hennes sak, så att hon måtte återfå testamentet och komma i åtnjutande af hvad henne derigenom blifvit tillagdt, hvilken begäran jag förklarade mig ej kunna villfara, emedan min tid var af tjenstegöromål upptegen, semt jag i allt fall endast undentagsvis för någon nära bekant, eller uti något mål af större juridiskt intresse uppträdde såsom sakförare; men som jog Var något personligen bekant med cen af memsell S. omnämnde grosshandiaren, lofvade jag på hennes förnyade begäran, att söka återskaffa nämnde testamente och reverser, hvilket äfven lyckades; och sedan jag a? testamentet inhämtat, att detsamma var upprättedt i Helsingör, lemnade jag mamsell S. i närvaro af hennes värd, målaremästaren Kjeliström, upplysning om de åtgärder, hon borde vidtaga för att få testamentet laga kraftyunnet, hvarjemte jeg, som, af förut uppgifna skäl, ej ville dermed iaga någon vidare befattniag, tillika förklarade, det jag ej fordrada någon vedergällning för hvad af mig tillgjordt blifvit, eller de råd jag lemnat. Men då memsell S. visade sig på det högsta bekymrad deröfver, att hon ej kände någon, åt hvilken hon vågade anförtro denna sak, på hvars utgång hela hennes timliga vältärd berodde, lät j:g på hennes enträgna begäran, hvilken jemväl understöddes af målaren K., och sedan denne, som syntes vara en redbar man, förklarat sig villig att blifva mamsell S:s förmyndare, sluteligen förmå mig, att åtega mig hennes testamentsangelägenhet, och att för sådant ändamål foga anstalt om testamentets bevakande hos iustitiekollegin:n ——— m-— pp on