Aftonbladet – 10 november 1846, sida 2

— Min fröken! Herr presidenten L..., som är här pärvar2nde, eger en förmögenhet, som k:n uppskattas till ungefär tre hundra tjugufem tusen frane3 i årlig ränta. Denna förmögenhet, roin fröken, tillhör er, i fall ni vili emottaga den, hbkväl på vissa vilkor, dem presidenten tillägger till dem, hvilka han på förband förbehållit sig. Dessa vilkor äro: 4:0o, att ni genast viger er vid herr presidenten, som förklarar att han könpner sig nära döden och derföre önskar att giftermålet måtte ske in colremis; 2:0, att när herr presidenten är död, ni aldrig ingår i nytt gifte och aldrig ombyter det namn, som han åt er efterlemnat. I händelse ni bryter nämnde förbindelse, tillfaller presidentens hela förmögenhet hans sidoarfvingar, eller, i brist af sådana, de fattige i staden Aix. Efter uppläsandet af detta testamente, hvars alla klausuler nu för tiden endast kunde p3ssa i komedier, men som på den tiden detta tilldrog sig icke stod i så mycken strid med våra gamla seder, var klosterförestånderskans förvåning och häpnad vida större än den, som hon hade erfarit under sitt första besök hos presidenten. Hon stirrade med ögonen, spärrade upp munnen och betraktade med förvirrad blicx den döende, de tre herrarne och Marcelle. Hon ämnade råda denna sednare till ett bestämdt aslag, men den unga flickan gaf henne icke tid dertill; ty då notarien fortfor: — Min fröken! bär är det i laglig fora upprättade testamentet; här är kontraktet, här är äktenskapshandlingen. — Skrifver ni under? Då steg Marcelle upp af stolen, på hvilken hon sutit, och sade i besutsam ton: — Gif hit, min herre! jag skrifver under. Nunnan syntes några ögonblick liksom förstenad; bon ville tala, men förmådde blott tänka. — I alla fall, tänkte hon, om Marcelle aldrig gifter sig, så tillfaller ju hennes stora förmözgenhet förr eller sednare vårt heliga kloster. Och utan mycken besinning tecknade hon nu sitt namn bredvid den unga Marcelles. Hvad presidenten angår, så undertecknade han med uppräckta händer det ifrågavarande