Aftonbladet – 7 november 1846, sida 2

Den ppidce de resistance,, hvarpå hr Th. stödjer sitt påstående om att hafva lidit orätt, ligger i den omständigheten, att, enligt hans åsigt, Lagberedningens arbete var afslutadt d. S April nämnde år, men hr just. statsministern (exceilensen Gyllenhaal) likväl d. 20 derpåfölande Maj hos Kongl. Maj:t anmälde: det Lagberedningen då icke bunnit tll fullo afsluta granskningen af förslaget till allmän kriminaliagn, hvarföre också Kongl, Maj:t, vmed åberopande af denna anmälan, samma deg i nåder fann för godt, att, för fortskyndande af detta arbete, till lasberedningens biträde förordna tre nya ledamöter, och bland dem hr Richerin. Det faktiska häraf är följande. Den granskning af försläget till. Straffbalk, som i lagbevedningen d. 4 Mars 4843 brjades, slutades visserligen dd. 6 April 4844, och den under granskningen omskapade texten kunde så till v.da kallas justerad. Men ännu d. 21 påföljande Juni voro Motiverna icke till fullo justerade (såsom br Th. sjelf erkänver); och att jemte justeringen af Motiverna också en ytterligare justerirg af sjelfva Lagtexten både fick ske och verkligen också egde rum, kan man bland annat märka af hr Richerts svar till hr Th. Också erinrade hr just. kansleren F2xe til protokollet d. 24 Juni: patt, ehuru justeriug af den lagtext, Lagberedningens majoripet ansett sig böra tillstyrka, för bvarje särskildt kapitel för sig-gått, äfvensom minoritepten angivit sina skiljaktiga meningar, hr just. å2ansleren likväl för sin del icke kunde anse justeringen fulländad, innan han fått tillfälle, Patt i ett sammanhang genomläsa lagtexten till alla kapitlen, för att tillse, dels huruvida de föreslagna särskilda stadgandena stodo med bvarandra i fullkomlig öfverensstämmelse, eller om ytterligare rättelse i sådant afseende eller peljest beträffande lagtextens redaktion eriordrades, dels ock om anledning för br just. kansleren förefunnes, att i en eller annan del rångå sin skujaktisa mening och jemka den pull öfverensstämmelse med andra ledarsöters. Af hela detta faktiska förhbåliande kan man nu göra sina slutsatser öfver den af hr Th. uppkastade frågan rörande lagberedningsarbetets egenskap att vara afslutadt, eller ej, den 6 April. Oss synes temligen gifvetl, att enär motiverna icke då voro justerade, samt vid dessas inträffande justering sjelfva förslaget till lagtext äfven kunde undergå ytterligare rättning, mån alldeles icke haft skäl att anse arbetet. vara definitivt färdigt förr, än allt deita skett: således icke, såsom hr Tå. vill, den 6 April. Må för öfrigt våra jurister döma öfver denna formalitet enskildt huru de bäst gitta; så bar en sådan tilltällighet dock ingenting att skaffa med hr Th:s politiska tänkesätt och yttrade grundsatser i representationsfrågan, eller i lagreformen. Slutet af hans bok innehåller s. k: Lagberedningsbandlingar, nemligen förf:s yttranden till protokollen den 41 Mars 1843 och d. 27 Jui 4844, samt några uppsatser, gjorda under granskning af de 3 första kapitlen i Lagförslagets Rättegångsordning för Brottmål,, men hvilka ej hos lagberedningen blifvit föredragna. Det kan visserligen för hr Th. och hans patroner hafva utgjort en känbar ledsamhet, att moiståndet emot den åsyftade och så länge önskade genomgripande förbättringen af svenska lagverket, om e) förintades, dock förminskades genom hr Tct:3 afligsnande från lagberedningen, Att förargelsen bäröfver måste gifva. sig luft både i ströskrifter och Minerva-artiklar, är ganska begripligt. Men följden blir otvifvelaktigt i alla fall, såsom man af regeringens upplysta nit för denha sak, såväl som af allmänna tänkesättet hos den del bland Rikets Ständer, hvilken: egentligen kan sägas representera nationen, ingen annan än deny att förr eller sednare lagstiftningen i Sverige icke blott undergår några formella jemkningar och småförbättringar här och der (bvilka lappningsförsök, såsom erfarenbeten visat, ofta slagit ut till försämring af det hela, genom att bringa allt till inkonseqvens), utan en grundlig förändring till sjelfva principerna af hvad man bör förstå med Straffy; hvarvid i fråga kommer huru de nya tbeorierna i denna vigtiga del af -samhällsorganisationen måtte på ett praktiskt nyttigt och-likväl humant, till förbättring ländande resultat, hos oss tillämpas. ÖFVERPOSTDIREKTÖRENS BERÄTTELSE