Aftonbladet – 4 november 1846, sida 3

Nordvell, semt förre korrektionisten Wiholm Sundsfröm och manspersonen Joh. Eris Fornelius skulie hafva verkställt inbrottet. De h de m d on båt dnatien mell:n de 25 och 26 Auz Lat it vid Helgeondsbolmen, vid den tom! dey porten hor sin ; de hade ingått i hus tg nom törs ugn: oster i macasinet gevom att Uuter att barsa oPgripit det redbareaste de kunnet öjverk owoer, bode des; tedeg begifvit siz bort medsitt byte; sam: rott utför Norfström och till Dianviissidan. d:r de blind bergen gömt tjufgod:et. Påföljande dax befvo ellatretjufvarne gripna, men sedan Nordv:H lyckades rymma andra gången, hade han gjor! bosöket hos Åström, som då bodde på en lägenbet i grann:k.poi ef Nyboda backe, berättat huru vid stölden tivgått och föreslagit ÅA. stt föryttra det stalna, Aström hade sarmtyckt härtill och gjori Nordv:il satskop tiil en bage i närheten af Årstaviken, der dt mess af det stulna, neral. 20 å 22 maiskecar och 36 teskedar af silfver, en stor silfverbögare, en siifvorksnna. 49 silfverur och et guldur (det nu u-piöckte och tillrättzskomnpa) m. m. unnits gömd. M ;rdvali hacasagtatt fyra guldur blivit tillgripna. men sit korrsktionisten Wahlgren, som tjufvirne gi vii fört onde om gömstället, troligen tillsgnat sig är tre. som nu sakvades, äfvensom några gul; ing:r. hviisa även VOro borta. Åström hade af No dvcll emocteri: alla de uppräknade effekterns oc: överlemnat alltsammans till traktören Hallin; Balia hoc ponska säl vetat hvem Åström var; hin hade för h nom uppgifvit sättet, hvarpå de stulna sskerna skulle föryttras och al upptäckt för kommas, ström fästade uppmärksamheten på huru det lige Hallin till last att då polisbetjeningen efer den emellen Å. och Hallin för syns skul! uppgjorda länctransaktionen om uret arrestersde Åström och förde honom till Hilin, för att der få vågra misstänkta omständigheter upplysta, Hattis ivks nåsnt ett ord derom, att hin gifvit Atröm peaningar till låns och emottisgit det omberirda su Juret såsom hypoiek. Hallin förnekade lifligt sannisge: ar hvad As röm om honom uppgivit; alltsamcsns vore för iTallin en gåtan. Åström yttrade, till svar på I:uins hes taga dess dörrsvegel. jande af hans uppgifter: det är su så fr net, att det icke är värdt att lju Aströ hade också till en hörjan gifvit korta och nok svar, men på hr polismästarens förssvil ning r nans nekande ej skulie tjäna till något så vitinin vore att tillgå, och ett en uppriktig b-kännlse so3rare skulle förmitdra hans öde, aa! Åström Oo vanan förde berättelse om hvad han h:do sig bezent Arrestanterra Sundström och Naraval! inordes slutligen för att konfronteras ned Åström; men, såsom man vä! kunde vänis, vite de icke vidgå någon kännedom om den ran je stölden. Målet skulle åter förekomm iag Med afseerde å hvad som sommit emot krögaren Hallin, förklarade övers cchålla eemyeet i dag honom skyldig att träda i hölte. — Fåstningsfången Erik Söceberg. gom i sällskap med f. korrektionisten Sun iIröm OC andra för någon tid sedan ryd från Kas! häktet och länast af dem alls njutit sin Frihet har nu i dag på f. m. blifvit gripen af polisupp:yningsmännen Ytterberg och Lambert, Ho ert pysdesg uti en koja vid Bergspräng.rgränden lånat vor på Söder. — Natten till sistlidne lördag öröfvides in rott uti en sämskmakarbod iStrömqvarnshuset vid S!ussen. tskilliga sjörre och mindre renshuder, 44 bockskinn, ett parti bomuilistrumpor. m im. kafva vid tillfället tillgripits. Boden hadic vsrit väls ngd kamt försedd med jerndörr, bon och starta låg, nvilka på våldsamt sätt blifvit frånbruina, så att det skulle förefalla besynnerlig! om det icke vore så vanligt, att fastän inbrovie: både upptsgit tid och måst medföra buller, staisvabisaa rulierna inkenting förmärkt. Stadssoldat-r.a som nämde natt patrullerat i trakten, hade, eter hvad de vid polisförhöret uppgåfvo, funnit all iyst och stilla; vingen katt hade rört sig. — En 414 års gosse, som under längre tic bortat och uträttat ärender åt en grosshandlsre L., jar haft det okynne,, att då och då af sin beres tillhörigheter tillegna sig åtskilliga dyrbara guldipper, hvaribland ett par broscher, ett nåihus af uld och ett guldstift, samt böcker, något penninar, m. Mm. Grosshandlaren hb de i början inappt närkt dessa förluster, men slutligen funnit ge ossen nindre pålitlig, och då den vanartige för nägra lagar sedan på ctt annat siste tillgsipit en fiol ch försökte belåna den på sssistansen, blef han å misstankar öfverlemnad åt polisen, Vid detta illfälla fanns han innehafva on det sf de från ;rosshandlaren L. tillgripna pjecr: han ertände uu tillgreppet af så väl dessa, som andra, hrilka jan dels under sitt eget, deis under ett diktadt amn belånat, och erhållit icke obetydliga belopp; ör det ofvannämnda nålbuset t. ex. hade han fätt 0 rdr banko. Det är upplyst att gossen icke af öden tvingats till sitt oredliga förfarande, ty han ade hvad han behöfde; hvad han på detta sätt tkommit uppgifver han sig hafva användt till perabiljetter, på Djurgården, 0. 8. v. — För tt icke göra ynglingen olycklig för framtiden, jcktes grosshandlar L. vid polisförböret i går icke benägen att förlåta den vilse örde pxdeles onipit orde han dock icke undslippe; den person, från vilken den ofvan omnämnde fio!en illgripita, hade r sin del ej framställt något ansvarspistiende. Målet remitterades i dag till tämnersråtens vie re behandling. — I går eftermiddag inträffsås den olyckan, att ammarherren hos Drottningen, saron Björns: js rna, d nedgåendet till Drottningg:ian från en sf de ränder som korsa densamma, hicf iila ö!f örd ett par häsiar, som drogo en arbetsvign. Ena ulet gick öfver armen, son: lärer afbruiits, äfnsom baron B. skadats i ansigtet. Drängen lär kört sin väg, men ägaren til! åkdonet. en slåg