Aftonbladet – 4 november 1846, sida 2

Hvarföre skulle du icke tillskynda mig er af dessa händelser, som bringa en menniska på det torra, medelst en endaste liten omhvälfning i dess öde? Huru!.... Icke en enda liten eldsvåda, : hvilken jag kunde inrusa, för att ur lågorna rycka en rik arftagerska, som sedan af tacksamhbet gifte sig med mig. O! skicka åtminstone i min väg någon amazon, hvars ystre, obändige häst kastar henne till marken, just i det ögonblick då mina armar öppna sig för att emottaga henne. Eller ock någon uppblåst lord, som fått det infallet att grundlägga en stackars satans lycka i det ban på en gång kastar sin kroppi strömmen och sin plånbok i min ficka. Förbannadt! jag läste i morse en 2ffiscb, som tillkännagaf förlusten af trettiotusen francs bankosedlar, och det är icke jag, som bitta dem. Och L:kväl begaf jag mig ut vid solens upp: gång. Jag har gått alla de me:t besökta gato! i Paris; sedan till Champs-E!ysåes, derefter til Neui:ly, slutligen till bron. Ingen enda gatster har under min vandring undgått min inqvisitoriska blick; mina öron ha varit öppna til den grad, att intet enda nödrop, ehuru på de största afstånd, och ingen enda inbjudning, eburt blygt den än uttalades, skulle kunna undfalli dem; och — icke det rivgaste lilla fynd ..ickt det minsta äfventyr! När allt kommer omkring, har jag icke annat parti att taga, än att gå och skaffa mig er plats på diligencen.