Aftonbladet – 4 november 1846, sida 2

Att den herrskande eller så kallade stat: kyrkan, under den nu inrymda större fribeten för derifrån afvikande kristna trosbekännelsen, för stt göra sig gällande, känner nödvändigheten a! att sluta sig närmare tillsamman och att uppträda med mera lif och kraft, det är ganska rimligt, och man skådar i de under sednare tider i flera prosterier upprättade andliga föreningar och sällskap, der preserskapet på vissa tider kommer tillsamman för att afbandla kyrkoäreaden, glädjande spår tll en sådan mera väckt anda. Såsom nigot i flera afseenden serdeles betydelsefullt cch upp!ysande vid bedömandet af den norska kyrkan: nuvarande ståndpunkt och dess inre tillstånd, förtjenar att med några ord vidröras den strid, som i slutet af förra åre: och i början af detta fördes i anledning af en genom Kongl. Resolutionen den 4 Juni 1845 tillåten uppisga af Lu:hers katekes och en oruarbetning at doktor Erik Pontoppidans förklaring öfver densamma, hvilken under ling tid varit begagnad vid ungdomens förberedelse cch konfirmation. Icke nog med att dexna omarbetning, som var besörjd af theologiske prafessorerna vid vårt universitet, prof. Keyser och Kaurin samt pastor Vexe!s, och efter sakkunniges bedömande i hvarje afssende förtjenar att föredragas den föråldrade Pontoppidans förkiariog, utan att derföre på minsta sätt aflägsna sig från det orthodoxr lärobegreppet på detia nuvarande utvecklingssteg, blef gjord till föremål för anfall vid sista Stortbivg, så att länsman Nergaard der framställde förs!ag om undersökning, huruvida den var öfverensstämmande med de allmänna troslärorna, har så väl förut som sedermers, så väl enski!ldt som offentligt, de bittraste klagomål blifvit anförda öfver den nya läroboken, hvilken likväl icke blifvit någon påtvungen; ja, de män, som hafva deltagit i densammas utarbetande, hafva till och med så väl hemligen som uppenbart blifvit förföljda med en bitterhet och en förkättrande, zelotisk ifver, som allramin-t synes böra kunna innebo ui ett pro!e tantiskt kyrkcsamfund. Storthinget tog väl icke synnerlig notis om hr Nergaards förslag, då, efter utlåtande af kyrk-kommitteen, till hvilken det remitterades, det enhälligt beslu:ades att det skulle läggas till handlingarna; men striden synes derefter just hafva blossat upp i eld och låga, och har aflat af sig ett litet bibliothek af theologiska småskrifter, som lemna vigtiga bidrag till närmare betraktande af flera för den protestantiska kyrkan hufvudsakliga trosläror. Det var isynnerhet bland de så kallade ;Heligen, eller medlemmar af det Hangianska Samfundet, som är vidt utbredt här i landet, isynnerhet i Akersbuus stift ibland menige allmogen och bär sitt namn eter den för flera år sedan aflidre, bekante och märkhge norske reformatorn Botpredikanten och Sälsuppväckaren, Hans Nielsen Hange, som den omarbetade förklaringen väckte förzrgelse, och det var mot pastor Vexels, en af våra lärd2ste theologer och fruktsammaste theologiske örfattare, som skriket hördes vildast samt de hemliga förföljelserna voro ihärdigast. Denne så väl såsom menniska som prest högt aktade och aktningsvärde man har nemligen till följd af hela sin sälsrigtning, sitt äkta kristliga allvar och trosifver, varit ansedd att stå temligen nära de Hangianske Vänners Samfund, utan att tillhöra detsamma; och det var derföre naturligt, att de förargade sig mest öfver honom, nu då de uppdagade att han i några punkter afvek från hvad de utan pröfning blindt antagit för det allena rätta i trossaker. Det var dock i synnerhet i en punkt, som missnöjet med den omarbetade förklaringen och beskyllningarne emot Vexels personligt skarpast framstodo, nemligen angående läran om Cbristi nedstigande till helfvetet och den dermed i förening stående möjligheten af en omvändelse efter döden. Den omarbetade förklaringen förstår nemligen med helfvete i denna förening Underverlden eller de dödas rike i allmänhet Hades i motsats till Gehenna, den eviga pinan) samt lärer, att Christus nedsteg dit, icke endast för att uppenbara den seger, som han ; nom sin död vunnit öfver djefvulen, utan äfven för att predika evangelium för andarna, som voro i förvar och hvarigenom alltså en omvändelse till salighet för dem blef möjlig. Men dessutom har Vexels på flera ställen i sina skrifter, t. ex. vid sin förklaring öfver liknelsen om den rike mannen och Lz2zarus, vidare utört och begrundat denna ur-christna, men en ång tid efter reformationen åsidosatta, samt örst i nyare tiden af danske och tyske proastantiske theologer) åter framdragna och herbetade lära om ett medeltillstånd ifrån döden -As man läst ArK oo PL IA Ad