Aftonbladet – 4 november 1846, sida 2

Dit hade den unge mannen hunnit i sina betraktelser, då ett genomträngande skri kom bonom att plötsligt upplyfta hufvudet. Izsom mindre än en sekund hade han aftagit sin hatt och störtat sig i Seinen. Gustaf och Csarine hade, alltifrån det ögonblick då vi lemnade dem, sutit orörliga, med nedslagna ögonp, och läppar, kring hvilka ett lätt drag af förtrytelse hade lägrat sig, samt utan att vexla en enda blick, utan att tilltala hvarandra med ett enda ord. Båten gled ävnu framåt, men den framfördes af strömmen, Gud vet hvart; ty Gustafs under ledsnaden förtyngda armar hade upphört at röra årorna. Plötsligt ryckte en häftig stöt de båda unge makarne ur de drömmar, hvari de försjunkit Fyra eller fem fot från stranden af holmer Seguin äro, här och der, på nästan lika afstånd från hvarandra, stammar af gamla pilträd, hvil kas kronor, som knutit sig i växten, knappas höja sig öfver vattnet. Det var mot en af dessa som den åt sig sielf öfverlåtna båten hade stött Den förskräckta Cdcsarine reste sig hastigt upp och denna rörelse kom den redan alltför myc: ket lutande farkosten att kantra. Det var då som Ccsarine uppgaf det skri, som afbröt The odor midt under hans betraktelser och han: luitslott. Den reflekterande ynglingen hette Theodor Aubertin. Faran var icke stor på det ställe der händel. sen timade; men de tätt sammanvuxna pilarne gjorde holmen på denna sidan otillgänglig. Det