Aftonbladet – 4 november 1846, sida 1

inandas den qväfvande lukten från färgeriet, svärta mina klädningar medelst kontakten med kypar cch kittlar och, om jag kom att stlinta et steg, genast se en af dina arbetare utsträcka sin vio!blå band, för aut stödja mig. — Åh fy! — Csarine, mina erbstare ba violblå händer derföre att de arbeta; och arbete är det s.est bedrande af allt i verlden. — Nå mn Gud, hvem påstår mosatsen? Det är dock icke derföre sagdt att jag skall gå och exponera min helsa i ett färgeris tunga och förskämda atmosfer. i — Så snart din helsa lider dersf, vill jag icke truga dig dertill Dessutom fins det så många andra saker, bvarmed du kan sysselsätta dig. — Ja, visserligen. — Alt föra böckerna, til exempel. — Räittfärdige bimme, hvilken ide! Skriva från morgon till afioa sidana meningar som dessa: Den och den dagen utlemznat till... Den och den dager emottagit ef... och tusan lika intressanta detaljer. Men det skulla ju vara att på några timmar döda den smu!a snille man bebagar ex kinva hos mig. — Ja så, du tror dået?... VWVäålan, då för du taga öfverinseerdet öfver den inre bu; ål — Det är en annan sas. Vi skaffi os en tushålerska, rv sin såk i gurden — Ritkro; men du — hvad ckal Ida dug — Var lugm du; jag skall ej lida bris isittnivg. Har jag icke min klädsel, mi na Ler, min lektyr, mina uppköp... med elt :d, ea hop sker, som göra att dagen aldiiv skell synas imig ling? Gustaf sva för gott att vi GC man kan, af det dessa ej vora af en lugv ken för den ena eller rörda framtider.