Aftonbladet – 31 oktober 1846, sida 2

Rn nera — Ack, Gud! ropade Sigrid med skärande ton, jag mins — Mauritz! — Sig fram! hviskade en främmande röst bakom Sigrids hufvudgärd, jag ansvarar för att det icke längre är farligt! och i samma ögonblick låg Mauritz på knä invid Sigrids säng, öfverhöljande hennes fina, afmagrade händer med eldiga kyssar. — Du är mig återskönkt, dyra, dyra Sigrid, ytirade han uader den lifligaste rörelse; men du för icke tala till mig En — du miste vara så försigtig, om icke faran, som nu är förbi. skall återkomma. Vår goda doktor bär, fru W. och jag hafva oupphörligt vakat vid din sida och skola ständigt omgifva dig tills du är fullkomligt återställd. Nej tyst! min älskade, ingen fråga mer! Hvad som oroar dig har endast varit feberfantasier, utan grund, jag svär dig det! allt är godt och bra — äfven der. Försök nu att sova och återhemta dina krater, du bshöfver det, så att vi sedan få tala desto mer, och tänka på den lycka som väntar Oss. Sof lugnt! din Mauritz lemnar dig ej ett Tögonblick. Sigrid försökte att le, och slumrade omsiIder in. Andra drömmar gycklade nu för hennes inbillning — HjuS3, glada, i hvilka aliting andades fröjd och lycka, och kon i festliga ge mak vandrade vid Mauritz sida. Hon sof länge och godt, samt kände s:g vid uppvaknande fulikomligt redig till sinnes och betydligt bättre Hon sköttes med outtröttlig omsorg af den god .lfru v. W., och Mauritz lemnade hete ej..ob ritare än bans tjeostgöring ovilkorligt fordrade men det oaktadt gick tillfrisknandet; efter dör Be a