Aftonbladet – 31 oktober 1846, sida 2

——LLL A nn aer än två månaders långa sjukdomen ganskal sngsamt, hvartill troligen bidrog hennes oro — bon vågade ej för Mauritz kalta det ånger — rid tanken på dem bon så trolöst öfvergifvit.! 5måningom och med största varsamhet meddeades henne alla ditbörande tilldragelser. M:uritz hade genast efter ankomsten till Stockhom skrifvit till kapten Q, och angitvit sig såsom den der, hvilken bide bortfört och vid sig hade fästat Sigrid, hvars egande han adrig ville afsäga sig, så mycket mer, som kapten Q torde hafva funnit att detta äfven var hennes egen och fria vilja. En skiljsmessa borde ju förr desto heldre söka utverkas, som Mauritz var angelägen om att snart få offentligen presentera Sigrid som sin hustru; han kunde ej tåla eller tillåta att verlden ec ulle det minsta klandra henne, som icke förtjente det — sjelf ansåg han sig öfver förtalet. Derjemte ville han anhålla som en ynnest af kapten Q, att få låta uppfostra hans son, d. v. s. under medrens ögon, och skulle han i sådan händelse, och så snart årstiden tilläte, genom ett pålitligt fruntimmer låta afhermta barnet, hvilket kapten Q derföre icke borde anse sig beröfvad — det vore blott för att lugna Sigrids oro som Mauritz föreslog detta under gossens minderårighet, och i afseende på hans framtid skulle det äfven lända Lonom till fördel m. m. Häruppå hade Mauritz erhållit ett kort och uppretadt svar, deruti han kallades en nedrig förförare, som dragit skam och nesa öfver ett hederligt hus. Skiljsmessa :ore nu Q den första att påyrka, efter Sigrids lasteliga uppförande; men barnet kom aldrig ur hans hander