Aftonbladet – 31 oktober 1846, sida 1

godhet, cch som bodde med sin gamla farmor en half mil derifrån. — Det kom i dag ett fattigt fruntimmer till vir stuga, cc hon skickade mig hit, och sade hur jag skulle göra, så att ingen annan fivge veta, att hon begärde hjelp af hepnes nåd. Här har jag hennes bre! och hon behöfde intet annar svar, sade hon, än nej eller j2, och det kunde jag få belsa benne. — GG. undan en stund, mitt barn, sade Sigrid, jag kommer strax igen. — Med darrande hand bröt bon brefvet och läste: Min Sigrid! min till mitt sista pulsslag älskade qvinnna! Jag har ej haft ro att dröja ända till den utsatta tiden, men om din kärlek liknar min, skall du icke klandrea mig, att jag redan är här för att hemta min brud, min maka. Allt är ordnadt så som jag sade dig, och om du ej vill gäcka miva dyrbaraste förboppningar, min beligaste to, så kom! I morgon afion kl. 6 finner du häst och sl:de nere vid sjön. — Fru v. W. skall vara dig der till möte. Sjelf vågar jag icke resa längre än bit, affruktan för upptäckt, men o, hur jag längtar till det saliga ögonblick, då jag åter får sluta dig till mitt bröst och kyssa dina älskade lippar! — Kläd dig väl, men tag för öfrigt ej det ringaste med dig — jag ör försedd med allt hvad du kan behöfv. — Dn M. K—e d. 20 Jan., Tusen känslor bestormade Sigrids bjerta. Ett ord — och bon var för alltid återgifven åt m2ke och barn, skiljd från Mauritz. Skulle hon altala det? — Hon omläste hans bref. — Nej! hon kunde ej bedraga den, som trodde henne så fast — älskade henne så högt, — Hon smög