Aftonbladet – 29 oktober 1846, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Tv:nne drängar supa och slåss, hvarunder den ene störtar den andre i sjön. Den 4 Juli -1845 begåfvo sig arbetskarlen Jon Jansson från Norra Höjden samt drängen Matts Hansson från Tillmora, på hvilket sedneare ställe — beläget inom Åkers socken, i grannskapet af Waxholm — de begge arbetade tillsammans, in till Waxholm, att der köpa bröd. De togo en ökstock och rodde dermed fram, men anlände så sent, att de med uträttandet af sitt ärende mäste dröja till följande dagen. Sent på afionen inköpte Jansson en kanna bränvin; härmed återvände begge nedtill båten, som låg vid en sjöbrygga. Sedan de båda biifvit öfverlastade, hade ordvexling uppkommit, af anledning att Hansson affordrat Jansson 40 skill., som denne skulle vara den förre fkyldig. Ordvexlingen ölvergick snart till slagsmål, hvarunder Jansson fick Matts under sig invid ea bod vid sjibryggan. Derpå kommo de åter upp på bryggan nära sjökanten. Ett bäftigt gräl uppstod sedan å nyo angående de 40 skillingarne; Jansson sade slutligen till kemraten: Nu skall jag ge dig för 40 skilling, och tilldelade dervid med handen Metts ett så hårdt slag i hufvudet, att denne förlorade jemnvigten och ögonblickligen sta!lp baklänges uti vattnet. Jansson gjorde icke något försök att hjelpa den drunknpande. En på något afstånd stående person ropade då till honom: Du sakramenskade rackere, skall du kasta karlen i sjön och icke hjelpa upp bonomp. Jansson svarade med fräck likgiltighet: Åh låt den tusande dj—n liggan. Derigenom att Jansson upptog ett trästycke och en sten, och dermed hotade dem, som skyndade den drunknande tiil hjelp, uppstod något dröjsmål med Matts upphbje!pande — och bans lif hade redan flytt, innan det lyckides upptaga honom. Sedan en stadstjenare hbiifvit efterskickad och hunonit anlända, b!ef Jansson gripen. Inför rådgstufvu-rätten i Waxholm, der ransakning i målet hölls, erkände Jansson att han å sjöbryggan slagits med Matts, samt att denne sednare fallit uti vattnet; mer icke hade det varit hans mening att göra utaf med Matts. Dessutom ville han förmoda, att Matts, af ruset osäker på foten, raglat i vattnet och sålunda sjelf vällat sin cöd: Bland de afhörde vittnena berättade bagaren Utferberg: att han, som är boende i grannskapet af oftanämnde sjöbrygga, kl. 4 på natten till den 2 Juli in till sitt rum hört högljudda rop. Vittnet hade då gått ned till bryggan och der sett tvenne okände personer, uti hvilka han nu igenkänt den tilltalade samt sedermera döde Matts. Begge hade synts svårt öfverlastade och varit inbegripne uti häftig ordvexling med hvarandra. Vittnet bade icke velat blanda sig utislagsmålet, utan gått förbi dem och begifvit sig till en vid sjöbryggan liggande storbåt. I detsamma vittnet gick ned utikajutan, bade vittnet sett huru Jansson vid sjöboden fått Matts under sig och i vredesmod med handen tilldelat honom flera siag i hufvudet. Kort derefter, sedan vittnet nedkommit uti kajutan, hade någon från en annan båt hörts ropa: Sakramenskade rackare, skall du kasta karlen i sjön. Vittnet jemte skepparen hade då skyndat upp; men Matts syntes icke mera. Då vittnet samt flere andre tillkomne personer frågat Jansson hvart Matts tagit vägen, hade Jansson först sökt undkomma. Då detta icke lyckades, i arseende dertill att han blef motad emeilan de kringliggande husen, bade han från gatan upptagit ewt trästycke och nägra stenar, samt hotat den, som ville fasttaga honom. Jansson var känd såsom vild, och man tordes derföre icke gripa honom, innen man efterskickat en stadstjenare, efter hvars ankomst mördaren blef fasttagen. Härefter hade Matts lik blifvit upptaget; så vidt vittnet kunnat se, hade det icke burit märken efter någon yttre skada. Tvenne andra vittnen berättade: att då J:nsson af de tillkomne personerne blifvit tillfrågad om förloppet af händelsen, hade han svarat, än att den andre personen satt på krogen, än att han gifvi! sig ut att simma, än att han farit hem,