täfla att vsa sin2 sympather för det retrograda, ultrar:ostanska och jesuiti ka partiet, som nu lidit e:: nytt pederlag. Detta var hvad vi väntade. För ait vara konseqvent med sig sjelf. för at: ställa sig till efterrättelse. hvad tans politeka befäregbet fordrsr, är br Gu zot dimd att j:ta öra sig i säptåg al Österrike, och at, om så b-höfves, medverka till undertryck: n1e af Sciwetzarnes fr hvad som är det mest anmäritningsvärda steriella tidninzars rolemik rörande råga, är valet af deras argumenter. De j ke vid undersökningen af de sedrsakerma till de söndringar, som satt z i oro; de hava den öpparheten och ven, ati gå tillbika ända till de första er vår revolution 1850. Schweitz, ut, skulla i denna stund vara lugni och ma ej 2832 revoutionsmäx fusnits, som 2 i öfverensstämmelse för ait utsträcka a varaktighet åt de reformer, som blitråda i kantonernes grundlagar, och för sta federalsyrelsens makt. et är just hågkomsien häraf, som ligger Sctwoitz till last bos de konservative, som för npärvaande styra oss. Då vår revolution 4850 i åt de folk i Europa, som längta efter fvicc en, ex stor äcgelse och ett stort ex2rapel, s:vsdeg större delen af de Scihweitziska kantonersa af en despotisk aristokrati, en förtryckasde oligarki, fiendtlig emot alla progressiva ideer norm. republiken. Rörelsen 22530 fann i Sehweitz, liksom i Italien, i Beigi 7, öfverallt. Större delea at de Sehwe: nerce hade sina revolut oner; den snart liberala majoriteten i kanvtonerna, sedan de lokala reformerne blifvit verkställde, ifven reformera den gemensamma grund lagen. utan ati förstöra den federala prinepen. Det är visst, och Napoleons yttrande, som ofta blifvit eiteradt, instimmer dermed, att det federatsvo systernet är det enda, som passar för: Schw-iiz; men för att upprätthålla detta sy-) stem och bavsra åt kanionaraa ett iaglist oberoe:r de är det väl nödvindigt att h It och båliet tillintetgöra centralmakten, at! göra landtdagen varmäktig och ljhg i verlders ögon beröva den nästan alla medel ati uparätth det a!!lmäånna lugnet, att göra för henne or ligt art på ett värdigt och allvarligt sätt underhand:a med främmande makter? Des åt lardtdagen, som vården är anöstrodd om Schw-::zs neutralitet. så vigtig för Eur pi lugs och för Schweizs obercezde, De liborate af 1832 visade sig såsom sanna fosterland vinner, då de voro be änkte på at stärka denna cectra makt, såsom representant och försvarare af det gemensamma fiderneslandet. Detta visede sig snart. Österrike Jät sin: trupper marchera emot Schkweitziska gränsen, och i:otade. Det var då som dessa revoiutioss män : Schweiz, denna liberata landtdag som nu är föremål för vira ministerieila tidningar: smädeiser, reste sig modigt, för att tillbakadrifva utlänninges, som den aristokra!iska och retrozrada faktioaen kallade till sin bjelp. De ädla hesiut, som det liberata partiet fattade 4832, och de reformersnde kantonernes frivilliga beväpning, tvungo Österrike ait afstå från hvarje anfallspiar. Sehweitzs oberoende räddades ur de faror, som hotade det. Se bör de minnen, öfver hvilka Journal des Debats 1846 uttalar sin förbannelse. Men då han jåminte sig dessa tilldragelser, hvilka redan bega så långt b:kom oss, hvarföre kom han ej ihåg eti annst förbund, som vid samma tidpunkt uppstod i Schweitz, och som man oftz betecknat med benämnrirgen: Sarnerförburdet? Det emot rörelsen festliga partiet, bestående af kantorerna Uri, Schw-.itz, Unterwalden, Basel och Waliis, upprättade i Sarnen ett särskildt förbund, en offensif cch defensif liga emot fandtdagen, emot hvarje reorm, hvarje framskridande. Det är i Sarnerförbundet, i de kantoner, der jesuiterne he:ska, som Journal des Debats endast ser de goda medborgarne, federalmakiens stöd och försvarare af Schweitzs frihet. Sådana äro de vännnr, som vår ministere valt sig. Vi bafva sedermera sett den öfverlemna Schweitz åt jesuiterna, såsom ersättning i stället för Frankrike, hvilket den nödgades till hälften rycka ur Jesusällskape:s våld. De ministeriella tidniongarne hafva prisat det motstånd, Luzern gjorde emot Schweitziska fo!kets önskningar; de hafva uppmanat till bildandet af Sarnerförbundet ; de hbafva uppeggat de ultramontanska kantorerna, att förkasta de moderata och kloka råd, som Jandtdsgen gaf dem, ait sätta sig i öppet motstånd emot centralmakten, att först göra den vanmäktig, och sedan trotsa den. De se heldre det borgerliga La ss Po ee oo Mr Mm