Aftonbladet – 29 oktober 1846, sida 3

latt den är behäftad med en viss kra tlöshet elj ler mycken räddhåga. Atskilligt är ännu att anföra i afseende på de öfriga grenarne af lagstiftningev; men vi torde redan varit nog utförlige, för att icke denna gång längre uppehålla läsaren. skoninsnnnnnnnsnt— Sar Huruledes Svensk allmoge fått sig på halsen ett dagsverke, till presterskapet, utom den i 1681 års författning stadgade qvicktionde af lam,, oaktadt meningen af Kongl. resolutionen af den 12 Maj 1801 synes varit, att dagsverket skulle utgå såsom ersättning för qvicktionden. Uiur Eklesiastik-tidningen hemte vi följande referat af ett d. 410 sistl. September hos Kon:L Maj:t afgjordt mål, som visar buru intrasslade jaflöningsförbållanderna äro emellan folket och presterskapet, och huru olika tolkning myndigheterna gifva åt gällande stadganden. Hos Kongl. Mej:ts befallningshafvande uti Weisternorrlands län hade kyrkoherden i Sjön, Joseph i Backlund, sökt att af åboen O!of Ersson utbekomma betalning för innestående qvicktionde, räknad till ewt får, efter markegång, hvart tresje år för ett hemmean i Öiver-Korsta, från och med 4826 till j 4837, eller tol! år, efter 59 sk. bko om året, med samman!agsa 8 rdr bko. Olof? Ersson deremot bestriäde krafvet på den grund, att, ehuru 1681 års KE. förordning föreskrefve qviecktionde af lam, Kg!. Moj:t likväl den 42 Mej 48014 i nåder förändrat denna skyldighet till ett degsverke på hvarje hemmansrök. Med åberopande af åtskillige af kammarkollegium uti likartade mål meddelade beslut, att med tionde af får skulle förhållas på sätt inom socknen öfigt varit, hänvisto Kgl. M:ts befallningshafvande den 31 Januari 4838 prosten Backlund att hos domstolen i orten begära undersökning om det i Sjöns socken hittills öfliga förhållandet med denna presträttighet. Efter det, till utredande häraf, vittnesförhör egt rum vid Sjöns tingslags häradsrätt den 4 April 1844 med trenne personer, hvilka sammanstämmande intygst, att af deras hemman blifvit. dels hvart annat, dels hvart tredje år, till kyrkoherden utgjordt ett oklippt får jemte ctt årligt dagsverke, ända till år 4800, då orfens från riksdagen hemkomne fuilmäktig af bondeståndet låtit underrä:ta derom, att fårtionden upphört för dem som gåfve dagsverker, hvarförutan ena vittnet berätiat, att fårtionde så väl som doagsverkens utgörande derförinnan varit allmänt gängse inom socknen, och ett annat vittne, att det trott fårtionden hafva varit en laglig skyldighet; så utlät sig landshöfdingeembetet, genom utslag den 3 Juni 1844, bland annat, hvarom nu icke är fråga, beträffande först sjelfva rättigheten för kyrkoherden till ifrågavarande s. k. fårtionde, att, i anledning af fullmäktiges för allmogen i Medelpad vid riksdagen år 1800 gjorda underd. ansökning om befrielse för allmogen från förrättande, under bergningstiden, af dagsverken vid prestgårdarne inom berörde landsort, Kgl. Moej:t, genom resalution den 42 Maj 1801, pröfvat kyrkoherdarne i Medelpad vara berättigada till sådane dagsverken af de församlingarnes invånare, af hvilka presterskapet icke utfordrat, på sätt 1684 års K. förordning stadgar, tionde af föl, kalf, lamm m. m., utan i stället åtnöjt sig med ett dagsverke af röken, på hvilken gruod Kongl. Maj:t icke funnit skäl den sökta befrielsen bevilja; men att, upPå af konsistorium i Hernösand, å presterskapets vägnar, häröfver sökt förklaring, föranledd af al!lmogens vägran att, efter gammal sed och skedt aftal, till kyrkoherdarne, hvart annat, tredje eller fjerde år, höstetiden aflemna ett får af hemmansröken, Kongl. Maj:t den 43 Januari 18092 meddeJat det beslut, ati K. M. ansåge 4801 års berörde nåd. resolution icke betaga Presterskapet den inkomst af ett får, hvartill det kunde vara lsgligen berältigadt; samt att vidare, då presterskepet i Medelpad fortfarande yrkat dess rättighet till tionde af ett får, och allmogen derföre underdånigst anhållit om befrielse från sådan tiordes erläggande, enär Presterskapets omförmälda påstående skulle sakna laglig grund, Kongl. Maj:t genom nåd. skrifvelse d. 40 Februari 1804 förordnat, att med omtvistade dagsverken och qvicktionde, eller afgiften af ett får, skulle, i stöd af 4681 års förordning och de inom hvarje pastorat i Medelpad slutna enskilda öfverenskommelser emellsn hemmansåboerne ech kyrkoherdarpe samt, jemnlikt K. resolutionen den 42 Mej 1801 och förklaringen deröfver den 13 Januari 4802, komma att förhållas såsom hittills öfligt varit; och vidkommande dernäst tillämpningen på nu ifrågavarande tvist, förklarade landshöfdingeembetet, att enär af K. brefvet den 10 Febr. 4804 uppenbart följde att, derest tionde af får blifVit, jemte dagsverken, På grund af öflig sed eller serskilda öfverenskommelser före 1800 års riksdag utgjord af församlingens invånare till deras kyrkoherde, sådan öflig sed eller öfverenskommelse skulle allt framgent, och intilldess annorlunda belefvades, utgöra :kyrkoherdens laga rättighet; förden loch då genom ofvarberörde vittnesmål utredt , att, enligt vanligt bruk och serskilda öfverenskommelser, ett får af hemmansröken minst hvert tredje år blifvit till kyrkoherden, jemte utgörande af dagsverken, lefvereradt intill tiden af 4800 års riksdag, pröfvade landshöfdingeembetet rättvist förklara prosten Backlund, såsom. kyrkoherde i Sjön, berättigad att, oberäknadt stadgade dagsverken, utbekomma af de tiondeskyldige, och följaktligen äfven af Olof Ersson, hvert tredje år ett får eller dess värde efter markegång, såsom utgörande en honom tillkommande, på lsg och författningar grundad rättighet; hvadan och då Olof Ersson lemnat utan anmärkning så väl prosten Backlunds debitering efter markegången för fårtionden från och med år 1826 till och med 1837, som äfven det förhållande, att fordringsrätten blifvit, genom behörigen anställde kraf, för nämnde tid förvarad, Olof Ersson förpligtades att till prosten Backlund, emot qvitto, utgifva de för samma tid fordrade 8 rdr banko med 5 procents ränta från lagsökningsdagen den 8 November 41837 tills betalning följer, Pam nn oc med OK män hia nun. RR