Aftonbladet – 27 oktober 1846, sida 3

I det samma hörde hoa Mauritz öppna sir dörr oc komma närmare. Hon darrade — hennes bjerta tycktes slå med dubbla slag, och bon iryckte gossen så höftigt till sitt bröst, at! ban började gråta. oo — Är haa sjuk eller hvad fattas honom? frågade Mauritz, som vu stod vid hennes sida — Jag vet — jag tror inte, svarade Sigrid, med sväfvande stämma. Tyst, tyst, mia lilla Ernst! fortor hon smekande, och kysste bar nets myjellhvita panza, som, sacrt lugnadt, Jur tade sitt lockiga hufsud mot modrens barm. Ernst? upprevade Mauritz, så heter äfven jag men her aktig förr hört gossens namn Kom, min Itfa kajman — är icke så den finska benämningen på Lågon som heerlika med ena sjell? Kom hit oc3 2e om du vill leka med min klocka. Go;.en grep begärligt efter det dyrbara bei janierade uret, och jUngade snart helt förnöjd på Mauritz arm. Sigrids kinder glödde då bor såg att Msuritz tryckte sina läppar på den fin: iniuingen, der py.s bennes egna hade hvilat och utan att ratt veta hvad hon gjorde vill non hastigt återtaga barnet. Vid denna rörelst böjde sig Mauritz, snabb som blixten, ned öfve: besnes hand och kysste den. Hon drog si; tillbska, som kade en eldström genomfarit hen nes ådror, oca skyndade ut samt ofverleanade gossen åt sköterskan. Sjel! hastade hon upp på ett litet vindsrun som beboddes af Nora. Hoa ville fly — gömm: sig, för honom, för heia verlden — för sig sjel om bon kun. at. Detta alleca var henne klar — för öfrigt allting förv:rradt oci dunkelt, Va