Her fians också ett annit qvinnoecxempar, helt olikt det nyss -beskrina, en fröken D., som jag icke kan tåla, emedan detär ett oting. midt emellan man och qvinna, och som jag hvårken med pennan eller annars vill slösa många ord uppå Vi betrakta hvarandra med ömsesidig ovilja oc misstroende, det ser ia: ganska tydligt, och gör mig derför inga skrupler. Svara mig lånat oc omständligt som du ve: att jag önskar och beböfver det. Säg mg om N—ska familjen ännu tycks böjd för vågra koncessioner? Jag cns:r den snarare böra vara mig tack skyldig, som befriade den från en ovärdig medlem, ehuru det ör -ea händelse, hvars mione alltid bir mig plågsamt. Förmedelst min fars och konungens boracdlirg, hoppas jag säsrt få återvända, och intaga min varliga plats i edra glada samqväm. Left väll Tuus Mauritius. Gifvet å min förvisningsort Pörjendal i Oitober 17— Hvad säga vil mina bulda lisarinnor efter läsningen af detta bref? Aro de lika öfvertygade som Mauritz sjel, att ben var otilljänglig för kärleken, eller tro deilikhet med hars vän och kamrat, Fredrik B., att han ssart stulle böja knä för sSigrid den fagran? Vi antaga det sednare, och få derjamte äran meddela, att de icke hafva misstagit sig, samt att vi icke eller, hvad knäfallet beträffsr, ta!at i figurlig mening. Mauriz hade verkligen — men stl — vi måste bortlägga den fula ovanan att gå händelserna i förväg. Hösten anno 47-— var förunlerligt lik alla