sig; men fremlingar, som komma till orten och serdeles invandrare, blifva desto mer bedragna. Mairen på stället hade länge förgäfves funderat på ett mede! att stäfja dessa bedrägerier och kom ändtligen på den idten, att vid dörren till dessa auktionslokaler ställa en karl med en fana. hvarpå i stora bokstäfver lästes dessa ord: ;Fremlingar! hygen misstrosnde till auktionen här på stället,. För denna åtgärd har han af en försäljare biifvit stämd med påstående om en skade-ersättning af 400.000 dollars. — MÄRKVÄRDIG FRUKTBARHET. Ifrån Kircbheim i Preussen skrifves följande: Såsom ett märkligt exempel på detta årets fruktbarhet förijenar följande att oranämnas: det oväder, som i början af Augusti månad förhärjade fälten bäromkriog förstörde äfven heit och hållet linskörden på flera åkrar; men snart begynte åter ny brodd uppspira och i närvarende ögonblick har man en fullkomlig linskörd att inberga. Men skulle till och med Kunnat inberga tvenne skördar denna sommer. — GRÖNLÄNDARENS FÖRESTÄLLNING OM HELFVEteT är ganska egen. Han föriägger det under hafvet. Uti jordens innersta djup bor, enligt hans tro, en stor, elak qvinaa., som man kallar Tornarsuks farmor,, i ett hus så högt, att ingen pi! kan flyga åceröfver. Denna qviona regerar öfver alla hafvets djur, hvalfiskar, sjöbundar, noshörningar m. m. Uti den tranbalja, som står under hennes lampa, simma allehanda arter af sjöfogel i öfverflöd. Utanför hennes dörr ser man hela hopar af sjöhundar, som stå upprätt och bevaka ingången samt bita omkring sig. För att komma dit, passeras först det ställe, der de döds själar förvaras; derefter kommer man till ett-långt, bottenlöst djup; nu måste man klättra uppför ett stort, rundt bjul, glatt som is och ständigt kringgående. En skyddsande Angekkosx miste åtfölja såsom ledare på denna väg. Derefter kommer man till en stor kittel, hvarest sjöhundar kokes, och sedan till Tornarsuks farmoders residens genom den stora sjöhundsvakten. Ingången är i början bred, men slutar snart i en djup afgrund, hvaröfver endast ett snöre leder. Här sitter den fula qvinnan i krämpor och konvulsioner, svettas af raseri och rifver ut håret vid fremlingens ankomst. Hon tar genest en fogelvinge, sveder den, håller den under näsan på fremlingen, som blir vanmäktig och hennes fånge. Men den, som är underrättad af sin skyddsande, gripe heone genast i håret och tumlar om med henne si länge, tills hon nedfaller vanmäktig. Kring hen nes hufvud härga monster, likasom kring Medusa: hufvud. De slita sig lösa derifrån och sålunde blifva hafvets djur fria. Sedan allt är fullbordadt begifver sig styddsanden Angekkok åter med sir skydd!ing på hemvägen, som nu är god och lät att färdas AA OT a an