Aftonbladet – 26 oktober 1846, sida 3

— I anledning al underrättelsen om den i Wermland grasserande svinsjukdom, bar följande benäget biifvit red. meddeladt till införande: Om svinsjukdomen Borströta, eller Borstfall. Denna sjukdom år åtföljd af ovanlig tröghet och matthet vid rörelserna, ätlusten förminskas, tandköttet sväller, blifver löst och blöder lätteligen. Borsterna sitta löst och då man utdrager dem äro rötterna eller hårknölarne tjocka och blodiga. Huaden är icke gå fast som vanligt och späcket lösare än på friska kreatur. Svinen få denna sjukdom då de hålles länge på trånga, låga och aldrig renade svinhus, e!ler då de gödas på svinstigan med en och samma föda utan afvexling. Sällan angripas de, som söka sin föda ute i fria luften, då de hafva tillgång på friskt vatten och torrt läger. För att bota denna sjukdom är näödigt att skaffr de sjuka god föda, ren och torr boningsplats. sam! dagligen låta dem få nigon rörelse i fria luften. Den ijenligaste föda för dem är grönsaker, äpplen äfven omogna, sur mjölk eller sur deg, blandad ? vatten. Under denra behandling pläga de komma sig före, ehuru det icke sker hastigt. Det gagnar också att en och annan gång bada eller tvätta de gjuka med en svag dekokt på pilbark. Man har utomdess tillstyrkt. att gifva de sjuka kalkvatten eller dekokt på ekbark, på bockblad eller malört. Bak bränna, lamhet i bakdelen utmärker sig med en vacklande gång och bakbenen föras släpande. Slutligen blifver bakde:en af krop pen alldeles förlamad, så att kreaturet blott kan hålla sig upprätt på frambenen. Sjukdomen kan uppkomma af samma orsaker som Borströta och är också ibland dermed förenad. Den forörar samma behandiing. Utomdess plägar man emellenåt gifva ett pulver, tillagsdt af 4 qvintin Antimonium crudum, 4 lod Orsten (Inpis suillus) och 3 gran kamfert, blandadt med mjöl och vet:en. Vid svårare och långvarig bakbränna sättes hvarje dag ett klistir af infusion på Arnica och kamillblommor, deruti något salt är upplöst. — N. b. Mycket salt är skadligt för svinkreatur.